Efter den lyckade
såguppgiften jag gjorde med kryssfaner tog jag mig an den här uppgiften med
stor tillförsikt. Självförtroendet var på topp! Det här skulle bli lika enkelt
som när jag gjorde min fladdermus. Materialet var lite tjockare, men annars var
det ju samma sak.
Jag startade med en idé som
jag skissade ur alla möjliga vinklar.
Därefter ritade jag en mall
föreställande en pumpa. Om jag hade varit det minsta taktisk, så hade jag
startat med att ta reda på vilken dimension det var på de bitar jag kunde
använda. Det hade besparat mig tid och onödigt arbete. Jag gör alla mina
uppgifter i min handledares slöjdsal där han oftast är med och stöttar mig. Som
det nu var så var min mall till pumpan så stor (ca A5) att jag blev tvungen att
limma ihop tre brädor för att den skulle rymmas.
Här var jag så klart fortfarande vid gott mod och tog ingen särskild notis om detta. Efter att limmet fått torka, ritade jag upp pumpan som sedan skulle sågas ut med en kontursåg och det tyckte jag ju var så himla kul när jag gjorde fladdermusen. Trästycket var stort och otympligt, det behövde kapas en del på det för att det skulle bli mer hanterbart.
Här var jag så klart fortfarande vid gott mod och tog ingen särskild notis om detta. Efter att limmet fått torka, ritade jag upp pumpan som sedan skulle sågas ut med en kontursåg och det tyckte jag ju var så himla kul när jag gjorde fladdermusen. Trästycket var stort och otympligt, det behövde kapas en del på det för att det skulle bli mer hanterbart.
Jag frågar Johan om bästa
sättet att göra detta på. I Arbete i trä, del 1 står det i kapitlet om sågning:
"För att få ett bra resultat med minsta möjliga arbete är det viktigt att
använda rätt såg." Svaret jag fick av Johan var att använda bandsågen,
vilken jag hyser för stor respekt inför. Jag ställde mig att titta på den och
kunde inte minnas ens hur man startade vare sig den, utsugen eller strömmen.
Det blev fogsvans och Johan flinade.
Eleverna som jag arbetade
sida vid sida med tyckte att en del lärare i Linköping som gett mig dessa
uppgifter inte var nådigt korkade. Onödigt att tvinga mig att såga för hand när
det fanns bandsåg! (Min respekt för bandsågen gör ju att jag sågar allt för
hand...självmant.)
När sedan ämnet var
"hanterbart" satte jag fast det i en såglåda
och sågade utvändigt med en kontursåg. Återigen kommenterar en av
eleverna mitt arbete med att det finns maskiner till sånt där. Jag kan inte
låta bli att fundera på om min respekt för maskiner kommer att vara ett hinder också
efter genomgången i maskinlära...
Att följa de uppritade linjerna av pumpan på massivt trä var mycket svårare än när jag sågade i kryssfaner.
Det såg precis likadant ut
som när jag gick i årskurs fyra... ibland innanför linjen, ibland lååångt
utanför. Det var ytterligare en dimension att förhålla sig till nu som inte
hade funnits med när jag sågade min fladdermus. Jag skulle försöka att hålla
sågbladet så upprätt som möjligt annars blev vinkeln mot trät sned, åt ena
eller andra hållet.
När det blir dags att såga ut
pumpans mun och ögon börjar det krångla ordentligt. Jag hänvisar till min ringa
erfarenhet i ämnet. Jag begriper själv att jag måste borra hål i mun och ögon
för att kunna trä in sågbladet i hålet och såga. Men... då behöver jag använda
ytterligare en maskin. Borrmaskinen är rätt ok bara jag slipper byta borr i
den. Eleverna hade borr 2 till sina arbeten, så det var det borr som satt i.
Jag hade behövt en borr 8 eller 10.
Om man borrar många små hål
så måste ju det kompensera ett stort, tänkte jag. Det tyckte inte borrmaskinen
var så genomtänkt. Den trilskades genom att slinta fram och tillbaka över de
små hålen och det blev både hackat och malet. Jag beslutar mig ändå för att det
får duga. Senare visar det sig att det var ett dåligt fattat beslut eftersom
det blev svårt att komma åt överallt och några sågblad gick av.
Bågen på kontursågen visade
sig vara för snäv och räckte inte runt överallt så jag bytte till en lövsåg som
har större båge. På den satt så klart ett litet tunt sågblad som jag var
tvungen att byta...och får så klart inte upp vingmuttern av egen kraft...hämtar
en tång...visar sig att tången inte
kommer åt...tvingas till slut krypa till korset och be Johan om hjälp.
Innan jag börjar såga igen
tänker jag att det kan vara bra att göra något annat på pumpan en stund, för
att lugna ner mig efter alla motgångar. Det skulle kanske gå att fila kanterna
lite eller karva ut längs linjerna på pumpan för att ge den mer av ett
tredimensionellt uttryck...
Johan visar på ett stycke trä hur man kan karva. Efter alla motgångar fungerade inte min hjärna som jag hade önskat. Jag använde samma handgrepp som Johan visat mig... men det gjorde riktigt ont att hålla så och resultatet blev magert. Till slut kom vi på att Johan visat handgreppet på ett stycke trä som inte satt fast i hyvelbänken och var då tvungen att samtidigt hålla fast stycket för hand. Jag vet att jag vid normalt tillstånd hade reagerat snabbare och frågat direkt, nu trodde jag, efter alla mina misstag att det måste bero på min oerfarenhet och okunnighet.
Johan visar på ett stycke trä hur man kan karva. Efter alla motgångar fungerade inte min hjärna som jag hade önskat. Jag använde samma handgrepp som Johan visat mig... men det gjorde riktigt ont att hålla så och resultatet blev magert. Till slut kom vi på att Johan visat handgreppet på ett stycke trä som inte satt fast i hyvelbänken och var då tvungen att samtidigt hålla fast stycket för hand. Jag vet att jag vid normalt tillstånd hade reagerat snabbare och frågat direkt, nu trodde jag, efter alla mina misstag att det måste bero på min oerfarenhet och okunnighet.
Jag karvar på en stund och
blir rätt nöjd. För att få ett djupare spår behöver jag ett bildhuggarjärn som är mindre. Missmodig inser jag att inget
sådant finns och kommer inte längre...
Då får det bli nytt sågblad i
en lövsåg som jag trätt i ögat på pumpan efter att jag gjort hål som jag borrade
med borr 8.
Det är bara att försöka såga
vidare. Sågar på en stund trots att det är svårt att komma åt.
Har kämpat på hela onsdag
förmiddag. Står nu på torsdag eftermiddag inne på andra timmen och har lyckats
såga bort ca 7 cm totalt när Johan säger att han måste gå för dagen, så jag får
kämpa på själv. Det skall väl gå tänker jag. Innan han går visar han mig hur
jag kan ta ett litet stämjärn och snygga till lite där jag sågat lite ojämnt på
ögonen.
Han hinner knappt stänga
dörren innan det börjar krångla riktigt illa. Rätt som det är sitter jag med
handtaget till lövsågen i handen... det har lossat. Sågbladet går så klart av
vid den manövern. Då får det bli stämjärnet...
Jag vet att trät kommer att
spricka om jag använder stämjärnet istället för att såga, det var för att jämna
till ojämnheter som det skulle användas. Men mitt hat mot den jäkla pumpan har
gett mig ett sjuhelsickes adrenalinpåslag nu. För att inte skada hyvelbänken
tänker jag lägga pumpan på ett stycke trä som underlag för mina hugg med
stämjärnet... tappar skiten i golvet och pumpan mister stjälken i slaget.
Jag greppar stämjärnet och en
träklubba och går på ett mycket omoget sätt lös på det som är kvar av den stackaren...
Armen domnar och adrenalinet
pumpar på. Efter en bra stund bestämmer jag mig för att ge upp. Då är pumpan
nästan helt tandlös, flisig, sprucken, saknar stjälk och är allmänt tilltufsad.
Inte ens en slöjdexpert skulle kunna återupprätta dess tänkta utseende.
Mer för att det skall sluta
värka i min domnade arm än för att jag egentligen vill, börjar jag med ett fint
slippapper jämna till mina träutskärningar. Det går inte ens trettio sekunder
innan jag avslutar slipningen för att testa med att betsa lite istället. Skulle
vara kul att se om något av allt mitt planerande och skissande hade någon
substans. Kunde idén till pumpan möjligen ha blivit bra om jag bara hade
lyckats med sågningen, borrningen, träutskärningen, stämjärnet och slipningen.
Åh, jo, det blev exakt rätt
färg och träådringen framträdde i verkligheten precis som den var i mitt huvud.
Så fin pumpalyktan skulle kunnat bli...
Det
hade kunnat bli bra och jag hade kunnat lyckas, men då hade jag ju inte lärt
mig lika mycket ;-)
:-D Åh min älskade vän!!! Hur har jag kunnat missa detta inlägg?! Ser dig framför mig kämpandes, med ilskan puffande ur öronen.
SvaraRadera<3 Du är bara bäst! Kom ihåg det!! <3
Tack! Jag skall försöka komma ihåg dina vänliga ord nästa gång det skiter sig med en träuppgift:-)
SvaraRadera