Reflektionsdokument.

Innehållsförteckning:

Inledning

Daniels onödor

Forma och dekorera

Metalluppgift-bygg

Mindre såguppgift

Såguppgift i kryssfaner

Pepparkaksmått

Rikt och planhyvling

Träsked täljd i rått/torrt tillstånd

1+1=1

Materialuppgift

Svarvuppgift

Metallslagning

Tenngjutning

Avslutning

Inledning.

I det här reflektionsdokumentet har jag försökt att kort sammanfatta mina didaktiska tankar och den process jag genomgått under kursen. Jag har av platsbrist inte hänvisat så ofta som jag velat, till referenslitteraturen. Dock kan alla mina kontinuerliga processanteckningar med litteraturhänvisningar och djupare didaktiska diskussioner läsas i sin helhet på min blogg. http://tantbrunsbroderadebryderier.blogspot.se/

Daniels onödor.

Jag har tränat på de tre  grundhandgreppen i täljning som Daniel Nilsson visat och tycker nu att jag har fått en ökad förståelse för skillnaderna med rått och torrt samt att det varierar från träslag till träslag, men även att olika ämnen i samma träslag kan bete sig olika beroende på växtbetingelser och annat.

Forma och dekorera.

För mig var den här uppgiften för stor för att vara det första vi skulle göra på egen hand. Jag blir oerhört osäker om jag inte har full kontroll på vad som krävs av mig och detta var en sådan uppgift. Skisserna är gjorda i efterhand eftersom jag inte är förtrogen med att använda papper och penna i mina "skaparprocesser". Jag har i alla efterföljande uppgifter jag fått försökt att använda mig av den kunskap Anders Narbrink förmedlat på sina föreläsningar. Är fortfarande, en termin senare lika osäker på skisser. Tycker bäst om 0,5 x 0,5 mm rutat papper när jag skissar. Akvarellpapper känns för fint, det skall ju inte bli något konstverk, bara en

ritning som stöd för kommande arbete. Däremot behöver jag träna mig mer på hur man skissar och gärna med måttangivelser. Bäst förstår jag när jag bygger modellen i papper.   Jag är medveten om betydelsen och användningen av skisstekniken i slöjdarbetet. Så, detta med att skissa fortsätter jag att förkovra mig i så att det kan bli ett användbart verktyg i min kommande undervisning med elever.

Metalluppgift-bygg.

Eftersom uppgiften var på temat bygg tyckte jag att ett fönster kunde vara en detalj på ett "hus-bygge". Från början var mina planer med fönsterbygget/teljushållaren storslagna. Jag skulle ha fönsterluckor med gångjärn, fastlödade i fönsterkarmarna för att dölja baksidan på skapelsen. Den skulle gå att både hänga på väggen eller stå på ett bord. Jag skulle göra den lika fin på baksidan som på framsidan, inga bockade kanter skulle få synas...

Det fanns helt enkelt ingen tid att ta av till ett så stort arbete. Med facit i hand, är jag glad att tiden satte stopp för mina dåraktiga planer. Det skulle behövts en expert på bleckplåtsarbeten för att gå i land med min tänkta kreation och någon sådan är jag ännu inte! Tror inte heller att jag kommer att bli det, men jag tycker helt klart att eleverna skall få prova på att arbeta i många olika material och med olika tekniker. Att bocka och löda i metall är en bra erfarenhet.

När jag får en idé tänker jag nästan aldrig i termer av om det låter sig göras eller om det är möjligt att genomföra i verkligheten. En bit in i arbetet med att realisera min idé brukar jag komma på att det nog var en väl stor eller svår uppgift som jag nog borde ha tänkt igenom först. Jag återkommer till skisstekniken för jag vet att om jag lär mig att skissa och införlivar den i min arbetsprocess så skulle jag lättare kunna få syn på hur jag skall gå till väga för att realisera mina idéer innan jag påbörjar själva slöjdandet.

Mindre såguppgift.

Bestämde mig för att göra en ljuslykta i form av en pumpa. Under arbetet med pumpan lärde jag mig enormt mycket om mig själv som slöjdare. Jag visste redan att jag inte var särkilt duktig på att jobba med papper och penna så därför jobbade jag mycket med det. Efter det hade jag en klar bild av hur pumpan skulle gestaltas. Inget i arbetet med att tillverka pumpan fungerade, tyckte jag.

Som slöjdare är jag inte särskilt strategisk eller tålmodig. Min styrka är alla idéer jag får och hur lätt jag har att utveckla och hjälpa fram andras idéer. Jag har inte direkt tummen mitt i näven, utan lätt för att lära mig praktiska färdigheter. Dock står mitt tålamod och humör  ivägen för mig ibland. Oftast vill jag att saker skall bli snabbt klara, det skall bli något, en produkt. Försöker medvetet tänka på att arbetet får ta tid och att jag måste fokusera mer på processen. I arbetet med eleverna har jag ett enormt tålamod och mitt humör är hur bra som helst. Det är i mina egna processer som dessa båda egenskaper inte kommer till uttryck på ett tillfredställande sätt. 

Såguppgift i kryssfaner.

Det mesta gick så smidigt med att tillverka en fladdermus att jag inte lärde mig särkilt mycket. Läste på mycket om vad kryssfaner var.

Pepparkaksmått.

För första gången kom miljötänket upp i mitt arbete. I kommentarmaterial till kursplanen i slöjd, Skolverket 2011, står det på sidan 18 under rubriken: Materials ursprung och resurshushållning, ..."När det gäller arbetet för ett hållbart samhälle kan slöjden bidra med både kunskap om ett miljömedvetet förhållningssätt samt om olika sätt att ta till vara och återbruka."

En ytterligare utveckling av pepparkaksmåttet kunde då vara att använda förbrukade aluminiumburkar eller konservburkar för att göra nya former av.

Efter att jag läst kommentarmaterial till kursplanen i slöjd har jag insett att min syn på slöjden som ett ämne att räkna med i ett hållbart samhälle varit bristfällig. Jag har inte reflekterat så noga över vad slöjden skulle kunna bidra med i form av återvinning och miljötänk, men har fått en hel del att tänka på efter läsningen. Känner att jag verkligen tänker i de banorna mer och mer.

Rikt och planhyvling.

Mina minnen av hyvling i slöjden är inte särskilt positiva. Jag tyckte att hyveln var tung, otymplig och svårmanövrerad. Så när vi fick den här uppgiften av Daniel Nilsson, gjorde de gamla skolminnena sig påminda direkt. Därför tänkte jag att det är bäst att säkra upp och börja med en 2tumsbräda med en gång, den kommer nog ändå att bli en 1tumsbräda när jag är klar med den! Så blev det inte! Att hyvla som stark vuxen och med rätt ergonomiska förutsättningar gör skillnad. Något jag kommer att ta i beaktande när jag skall låta mina framtida elever få hyvla.

Träsked täljd i rått/torrt tillstånd.

Ju mer jag täljde desto säkrare blev jag. Särskilt efter de första "mesiga" dragen med kniven. När jag karvat en stund vågade jag ta i och trycka/dra knivseggen genom trät. Stora bitar lossade och jag började få till det. Tyckte jättemycket om att tälja och vet att jag i framtiden kommer att låta eleverna få tälja ute i skogen.

1+1=1.

Jag skissade och tillverkade ett grytunderlägg i bok. Min handledare och en annan pedagog hjälpte mig med idéer kring formgivningen. Jag brukar sällan eller aldrig fråga någon till råds då jag är rädd att bli kritiserad. Har svårt att hålla isär sak och person. Den här uppgiften tog mig långt utanför min trygghetszon och jag fick mersmak. Jag lärde mig att verkligen lyssna på andras idéer och införliva dem med mina egna så som jag brukar göra med eleverna.

Materialuppgift.

Det här var en uppgift i min smak! Redan vid Ulf Härdners presentation av uppgiften visste jag exakt vad jag skulle göra. Det skulle bli ett "självrättande" pussel.

Jag startade med att göra en skiss och en ritning där jag skrivit in måtten på ramen för pusslet. Lite tankemöda eftersom jag utgick från att ett laminerat A4 papper skulle kunna skjutas in under ramen. Därefter ritade jag ut måtten på en MDF-skiva (medium density fibreboard) och sågade ut den på bandsågen. Bandsågen... jag jobbar mycket medvetet på att använda bandsågen så ofta det ges tillfälle, eftersom jag är riktigt rädd för den.

Svarvuppgift.

För att få ändträt fint använde jag slipmaskinen... då hade jag slappnat av efter en intensiv period av koncentration under svarvningen. För att få nedersta runda kanten slät lade jag an den i vinkel mot slipskivan... Tänkte att då blir den slipad och fin runt om eftersom slipskivan är rund och även så ämnet. Ha! Inte blev det så! Vet inte hur jag tänkte, men ämnet fick en stor bit bortslipad på samma ställe. Nej, det misstaget hoppas jag slippa göra om för det var riktigt pinsamt.

Metallslagning.

Uppgiften går ut på att jämföra olika metallplåtars egenskaper och hur de uppför sig vid drivning. Alla plåtarnas tjocklek var samma, 1 mm. Jag började med att driva aluminiumplåten, för den trodde jag var lättast. Därefter gick jag lös på kopparplåten, följd av mässing och stål.

Aluminiumplåten var som jag trodde, lättast att driva och bearbeta. Den är säkert den bästa metallplåten att arbeta med ur ett skolslöjdsperspektiv. Man behöver inte slå så hårt eller lika länge som med de andra metallplåtarna för att få till en skålform. Den är dessutom det mest ekonomiska valet.

Tenngjutning.

Jag vill poängtera att jag använt mig av färdiga mallar vid tenngutningen så långt det varit möjligt. Jag har lagt energi och fokus på att lära mig själva tekniken och har därför inte tillverkat några egna föremål för gjutning.

Jag vet att jag har en övertro på färdiga mallar och köpta hjälpmedel. Har jättesvårt att se att egentillverkade mallar och hemsnickrade hjälpmedel kan vara lika bra eller bättre. Jo, jag vet att det rimmar illa om jag skall bli en kompetent och kunnig slöjdlärare.

Mina framtida elever kommer definitivt att få gjuta i tenn. Det är en gammal kunskap och tradition som många barn tycker är spännande. Men, de kommer inte att få använda färdiga mallar! De kommer att få göra sina egna, eftersom det var det som fungerade bäst och gav det finaste slutresultatet för mig. Hm, är det månne ett erkännande... börjar tron på färdiga mallar och köpta hjälpmedel krackelera något. Den här resan kommer jag att följa med stort intresse.

Masken.

Kom igång sent med uppgiften eftersom jag har haft ett behov av att bearbeta tillvägagångssätt i mina tankar. Dessutom krävde uppgiften en massa sågning med bandsågen som också gjorde sitt till att jag tvekade att sätta igång. Istället för att ge mig i kast med de praktiska delarna i arbetet och bara börja skära i trät med de olika järnen för att handgripligen träna, har jag suttit framför datorn och tittat på Youtube-filmer. Kan man bli bra på träskärning i teorin men inte i praktiken? Har jag någon reell nytta av det i skolslöjdssammanhang? Frågor jag brottats med eftersom jag så tydligt fick syn på min egen osäkerhet kring bland annat, träskärning. Jag har sett ett tydligt samband mellan oviljan att lära mig någon ny praktisk färdighet och avsaknaden av en handledare/mentor/pedagog. Jag är ovillig att prova/försöka, om ingen först visat mig hur.

Avslutning.

Det var mer än 35 år sedan som jag hade skolslöjd själv. Det är så intressant, utvecklande och roligt med allt hantverk och all slöjd. Under den här första delkursen i Trä- och metallslöjd har jag återupplevt minnen, tankar och känslor från min egen skolslöjd. Det har blivit många aha-upplevelser. Stunder då jag förstått varför det gick som det gick, och blev som det blev. Nyttig kunskap som jag tar med mig i mitt kommande arbete i skolslöjd med elever.

Det är så klart ett ständigt arbete att utveckla sig och bli en kompetent pedagog. Ett arbete som jag rent praktiskt jobbar med, i och med alla de uppgifter jag får av er lärare på Linköpings universitet. Dock kan jag både se och känna att jag också utvecklats på områden som skissteknik, på rädslor och förutfattade meningar, på min övertro vad gäller mallar och färdiga produkter.