Pepparkaksmått.

Efter att jag tillverkat min fladdermus och försökt att göra en ljuslykta i form av en pumpa kändes det som en god idé att fortsätta på temat halloween. Av en riktigt, liten utstansad fladdermus som jag förstorat upp i kopieringsmaskinen tänkte jag göra ett pepparkaksmått.

 Jag skissade inget på uppgiften i förväg eftersom jag använde mig av en färdig mall. Den lade jag under en liten tingest som kallas Wigjig. Det är en akrylplatta med hål  att sätta små peggar i så att man kan skapa de mönster man vill ha.

I förväg hade jag med en guldsmedssax klippt ut 2 långa remsor (27 mm breda) som jag bockade och bankade ner med en plasthammare. Jag hade tur i oturen med bockningen då båda bockarna var "trasiga", men på olika sidor. De glappade och låste inte bleckplåtsremsorna hela vägen. Tillsammans fungerade de båda som en bock.

Min handledare, Johan föreslog att jag skulle "träna" mig på en av bitarna innan jag skred till verket på riktigt i wigjigen. Det var pilligt att använda wigjigen och om jag skall göra fler pepparkaksmått skall jag testa med att rita ut mallen på ett stycke trä först. Borra hål längs den uppritade linjen för att kunna peta ner små spik utan huvud och därefter böja till plåten.

I kommentarmaterial till kursplanen i slöjd, Skolverket 2011, står det på sidan 18 under rubriken: Materials ursprung och resurshushållning, ..."När det gäller arbetet för ett hållbart samhälle kan slöjden bidra med både kunskap om ett miljömedvetet förhållningssätt samt om olika sätt att ta till vara och återbruka."

En ytterligare utveckling av pepparkaksmåttet kunde då vara att använda förbrukade aluminiumburkar eller konservburkar för att göra nya former av.

Efter att jag läst kommentarmaterial till kursplanen i slöjd har jag insett att min syn på slöjden som ett ämne att räkna med i ett hållbart samhälle varit bristfällig. Jag har inte reflekterat så noga över vad slöjden skulle kunna bidra med i form av återvinning och miljötänk, men har fått en hel del att tänka på efter läsningen. Känner att jag verkligen tänker i de banorna mer och mer. Bra jobbat!

När jag format pepparkaksmåttet bestod det av två delar som behövde lödas samman på två ställen. Efter att både jag och Johan testat den nya lödkolven och inte blivit nöjda, gick vi över till gasolbrännaren. SVÅRT! Vid mjuklödning skall arbetstemperaturen vara under 450 grader enligt: Arbete i metall (1992). Hur vet man att det är över eller under 450 grader bara genom att titta på plåten?

Det ville antingen inte bli tillräckligt varmt för att lödtennet skulle smälta eller också värmde jag så mycket att bleckplåten fick en blånad .

Tränade lite till men blev inte nöjd. Otålig som vanligt bestämde jag att nu fick det bära eller brista. Pepparkaksmåttet plockades fram och värmdes upp så mycket att det så klart blånade men lödtennet smälte inte, för jag hade inte värmt på skarven utan ca 1 mm ifrån. Johan har en ängels tålamod och visar mig igen, och peppar när jag misströstar.

Han försökte få mig att förstå och se att tennet skulle smälta in under skarven/fogen. Helt omöjligt... jag var så nöjd med mitt fladdermusmått innan lödningen, men efter lödningen såg det "oaptitligt" ut. Ett sådant mått använder man inte vid bakning eftersom det känns hälsofarligt! Det blir till att träna mer på lödning med bygguppgiften ;-)