Jag började med att rita ut
centrum på ändträet för att Daniel Nilsson påpekat hur viktigt det var och också hur
lätt det var att glömma. När jag fått fram formeln för att dela in sidorna i
tre delar ritade jag upp dem på alla fyra sidorna med ett strykmått. Jag satte
fast ämnet i hyvelbänken med en slät sida upp och började hyvla...på skrå. Det
kändes direkt att det var något som var fel. Johan, min handledare kom och
lossade brädan och vinklade sedan upp den med ett "hörn" uppåt.
Därefter gick det som en dans och kostade mig bara en smula svett.
Det nu åttakantiga björkämnet
togs med till Linköping för att vi skulle få hjälp att komma igång med
svarvningen av Daniel Nilsson. Mitt humör ställde till det för mig så att jag
fick ta med mig svarvämnet tillbaka hem igen. Undrar i mitt stilla sinne när
jag skall bli "vuxen"!
Väl hemma tog jag inte itu
med några av de uppgifter vi skulle göra... Tappade lite fart av det som hände
i Linköping. Grubblade mycket på om jag skulle fortsätta utbildningen... Tiden
gick och stressen ökade.
Dagarna innan
skolavslutningen före jullovet fick jag jättemycket hjälp av Johan, min
handledare. Han visade hur ämnet skulle sättas in mellan chuckarna i svarven , hur anhållet skulle ställas in och hur svarvjärnet
skulle lutas mot anhållet. Vi pratade varvtal och provade dem också. Jag
började dock svarva på ett annat ämne som jag också hade hyvlat till, just för
att användas som träning.
När jag hade svarvat ämnet
cylinderformat och kommit över den första osäkerheten blev det skitkul! Känslan
var som när man drejar fast inte lika kladdigt. Man betvingade trät! Det kändes
kreativt och det blev resultat på bara en kort stund.
Uppgiften var att svarva ett
ämne och därefter svarva en likadan som den första. Det kanske räknas som fusk,
men jag startade med att rita ut mitten runtom med en röd tuschpenna.
Därefter gjorde jag samma
instick med svarvjärnet på båda sidor om det röda strecket. Jag improviserade
hela tiden utan någon egentlig tanke på att det skulle bli något direkt mönster.
Dock visste jag att när jag svarvat klart så skulle jag ha två displayer som
jag kunde använda för att fota
smycken.
Jag hade inte skissat
uppgiften innan. Visste nog att jag skulle ha svårt att följa en färdig
skiss/mall i detta fallet. Hade på känn att jag skulle sväva bort i
koncentration och kreativ njutning. Tänker dock mycket på att jag måste jobba
mer på att skissa så att jag bättre kan få syn på mina tankar. Känns som om jag
skulle kunna ta ett ganska stort steg framåt i min utveckling och i processen,
om jag fick kläm på skissandet.
Med ämnet fortfarande
fastsatt i svarven använde jag sandpapper för att slipa till den så att den
skulle bli slät och lättare att få fin efter ytbehandlingen. Ofta uppträder
skavanker tydligare efter en ytbehandling.
I ämnet fanns en riktigt stor
spricka... men, vi resonerade som så att det ju ändå bara var ett träningsämne
så då spelade ju sprickan ingen roll. Det visade sig att ytan inte gick att få
slät på alla ställen, på grund av den förargliga sprickan. Lite snabbtorkande
spackel löste problemet. Efter slipningen lossade jag ämnet från svarven och
sågade av en bit på båda ändarna och jag sågade även itu det med min kompis,
bandsågen.
För att få ändträt fint
använde jag slipmaskinen... då hade jag slappnat av efter en intensiv period av
koncentration under svarvningen. För att få nedersta runda kanten slät lade jag
an den i vinkel mot slipskivan... Tänkte att då blir den slipad och fin runt om
eftersom slipskivan är rund och även så ämnet. Ha! Inte blev det så! Vet inte
hur jag tänkte, men ämnet fick en stor bit bortslipad på samma ställe ;-) Nej,
det misstaget hoppas jag slippa göra om för det var riktigt pinsamt.
Med vanlig, vattenbaserad
hobbyfärg målade jag mina svarvade displayer riktigt tunt, fyra gånger. En mörk
och en ljus för att armband och örhängen skulle framhävas på bästa sätt. Jag
ville ha två borrade hål överst på varje display. Örhängeskrokar har ingen
jättediameter så ett en millimeters borr skulle funka bra. Hur det nu var så tog
jag hem displayerna utan att jag kommit ihåg att borra några hål. Hemma blev
det en liten tunn dyckert och hammare för att göra hålen. Kändes lite hädiskt,
när man kan bättre ;-) Örhängena i form av knivar har jag köpt på marknaden i Kiruna. Alla de andra smyckena är tillverkade av mig.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar