torsdag 5 februari 2015

Kniv.

Ännu en uppgift till min kurs: Trä- och metallslöjdslärare i Linköping.
Så här står det i Kommentarmaterial till kursplanen i slöjd, Skolverket, 2011: "I det centrala innehållet lyfts slöjdarbetets olika delar: idéutveckling, överväganden, framställning och värdering fram"... och sedan kommer en förklaring till varför man använder dessa begrepp istället för det gamla begreppet "slöjdprocessen". Längre ner på sidan försöker man förklara vad det gamla begreppet "slöjdprocessen" stod för.  Det handlar om flera olika processer som samverkar när eleverna slöjdar i skolan. Dels handlar det om en kreativ process, dels om en produktionsprocess och slutligen om en pedagogisk lärprocess. Dessa processer såg jag tydligt i mitt arbete med att tillverka ett skaft till en kniv.

Under andra terminen på den här kursen sa min handledare att vi förmodligen skulle få göra någon form av kniv under tredje terminen... Så då var vi tre stycken kollegor som under våren gjorde var sitt knivskaft till ett köpt knivblad. Vi träffades från 30 minuter till en timma under någon eftermiddag i veckan. Mina kollegor var snabbare än mig och blev därmed klara före mig.

Jag reflekterade inte just då över att just detta att jobba mellan 30-60 minuter påminner om elevernas arbetssituation med kortare lektionspass. Just detta att inte få jobba färdigt är oerhört frustrerande. Att inte veta om jag skall hinna jobba något alls på kniven för att det tar tid att plocka fram verktyg och praktiskt komma igång är ett incitament till att inte "vilja" jobba alls. Vad är meningen med att plocka fram alla grejer om jag ändå inte hinner jobba något med knivskaftet? Ännu mer insikt fick jag av det faktum att jag upptäckte att jag (och förmodligen också mina elever) behöver "in the mood-tid". Med det menar jag, att det behövs tid till rekapitulation av läget, både mentalt och rent fysiskt om det gått en längre tid sedan man arbetade med sitt projekt senast. Man måste få tid att samla alla tankar och koncentrera dem till projektet. För mig är det en ansträngning som kräver stor koncentration och energi. Innan jag skrider till verket med en sådan arbetsinsats vill jag veta om det kommer att löna sig, eller om det är bortkastad möda. Bortkastad möda är det anser jag om jag har använt så mycket tid och energi på att fokusera på uppgiften att det knappt finns tid kvar att föra projektet framåt.

Detta har för mig varit den i särklass största insikt jag gjort under projektet med att färdigställa knivskaftet. Den loja och ibland nonchalanta attityd till att komma igång med sitt slöjdarbete som jag tyckt mig se hos en del elever behöver alltså inte bottna i något märkligare än en frustration och känsla över att inte kunna kontrollera tiden.

Jag har försökt att helt ovetenskapligt studera en del elever som planlöst strosar omkring i slöjdsalen till synes overksamma. För en del av eleverna har detta varit ett sätt att samla sina tankar och sin energi till ett fokus och en koncentration på projektet. Jag har vid några tillfällen frågat dessa "overksamma" elever om de "vet" vad de skall göra eller om jag kan hjälpa till... De vet vad de skall göra men anser inte att det varit mödan värt att komma igång med sitt projekt. Vid fortsatt utfrågning framkommer det inte sällan att de inte har den energi eller koncentration den dagen, som krävs. Kan jag som pedagog påverka eller förändra något som underlättar situationen? Återkommer med svar när jag har tuggat klart på denna komplexa frågeställning :-)

Japp, då var det tillbaks till ämnet, att summera hur jag gjort ett knivskaft. "Vi" startade med att välja ut materialet till skaftet. På bilden nedan syns det material jag valde. Knivbladet ligger på grunden för själva skaftet: björk. Framför björkämnet syns från vänster till höger: mässingsplåt, vit vulkanfiber, läder, vit vulkanfiber, läder, vit vulkanfiber och slutligen en bit buffelhorn.



Knivbladet tejpades med vanlig maskeringstejp för att förhindra att vi skar oss under arbetet. Efter diverse mätningar och utritningar på buffelhornet, mässingen, vulkanfibern och björkämnet borrade vi ut ett så "litet" hål som möjligt i de olika materialen. För ett superstarkt fäste, använde vi ett tvåkomponentslim. Detta pressades ner i det borrade hålet för knivbladet och mellan de olika lagren av material. Vi använde en speciell knivfixtur för att hålla knivskaftets olika delar fixerade under minst 24 timmar. 

Här tar samarbetet med mina kollegor slut eftersom de var snabbare än mig. Mitt knivskaft blev därför av olika orsaker liggande i skåpet i över ett halvår innan jag åter plockade fram det för att färdigställa det.

Återigen kan jag lätt identifiera mig med eleverna som återkommer till sina ofärdiga elevarbeten i träslöjd efter att ha haft textilslöjd i 6 månader, eller tvärtom. Så svårt det var att hitta entusiasmen och glöden i arbetet som jag hade haft ett halvår tidigare. Trots att det inte verkade svårt eller tråkigt, fanns ett motstånd att återuppta ett "gammalt" projekt.


Nåja, jag ritade ut skaftet på ämnet och sågade sedan ut detta i bandsågen (kan ej rekommenderas om man har valt någon form av metall i skaftet). Mycket raspning, filning och slipning återstår efter sågningen. Så länge som möjligt är det bra att använda sig av den påritade linje som går längs med knivbladet, som en guide för att behålla proportionerna.


Skaftet har 2 gånger fått "bada" i en blandning av kokt och rå linolja, samt lite lampfotogen. Efter varje bad har skaftet fått en rejäl omgång med ett superfint slippapper. Sista finishen fick jag till genom att gnida vanligt kopieringspapper runt skaftet.