Träsked täljd i torrt material.

När jag täljde mina första alster tyckte jag att lind var oberäkneligt och att det var lättare att tälja i rått material. Nu har jag lagt ner många timmar på att tälja i olika material, såsom björk, lind, ek och cypress och måste nog ändra mig angående den vresiga linden. Jag har täljt en skopa i torr lind och det gick galant. Det gick att tälja bort långa, tunna bitar ur stycket, utan att använda någon egentlig kraft. Det känns fortfarande som om det är lättare att tälja i rått virke. Trots det så föredrar jag nog att tälja i torrt. På något sätt verkar jag ha mer kontroll över mina täljrörelser när materialet är torrt. Det blir helt enkelt mer som jag tänkt mig.

Efter att jag tittat i flera böcker hittade jag äntligen lite inspiration i: Gert Ljungberg & Inger A:sons Karva, Snida, Tälja i kapitlet Skedar, slevar, kåsor och skopor från ICA.

Träskopan ritade jag ut på ett stycke lind som Johan, min handledare sedan sågade till.

Jag tog fram en skedkniv, men virket var alldeles för hårt för att låta sig bearbetas med den.  Då provade jag med ett rundat stämjärn och en träklubba. Det var riktigt kul för stämjärnet gick genom träet som om det vore smör. Eftersom jag redan täljt  2 "onödor" och en träsked, kändes det helt OK att använda stämjärnet istället för skedkniven på själva skopan. Resten av skeden skulle jag ju tälja med kniv.

Jag tittade mer målmedvetet på den skissade träskopan än vad jag gjort på träskeden, när jag funderade på var nästa drag med kniven skulle läggas. Det kändes mer självklart var jag skulle lägga an kniven där. Det blev mer naturligt att låta träskopan visa vägen än att tvinga mig på den, som jag gjort med skeden. När jag täljde den hade jag fullt sjå med allt det nya och spände mig för att göra rätt och riktigt.

Med träning följer som bekant ett mer avslappnat förhållningssätt till det man skall lära sig ju mer man kan. Det blev till och med tid att njuta av täljningen.