Det pedagogiska slöjdrummet - steg 3.

Har inte tagit mig tid att "drömma" om hur jag vill att det pedagogiska slöjdrummet skall gestalta sig...

Kanske, kan det vara en fördel om all praktisk/estetisk verksamhet på en skola ligger samlat, rent fysiskt. Rymliga lokaler med direkt ljusinsläpp från många och stora fönster. Med hyllor framför fönstren kan de användas för att ställa ut elevernas alster.

Bra och noggrann städning av lokalerna skulle göra dem mer hälsosamma. Det skulle säkert påverka den skapande förmågan hos eleverna också, om lokalerna var rena, ljusa och lätta att arbeta i.

Om idrott-, hem och konsumentkunskap-, bild-, musik- och slöjdsalar ligger samlat kan den pedagogiska verksamheten dra fördel av det. Ämnet kan heta, praktisk/estetisk verksamhet och bygga på samarbete mellan de olika verksamheterna. Eleverna kan vandra mellan salarna beroende på vad de har för uppgifter.

I det gröna häftet anser Bernt Gustavsson, Kunskap i det praktiska (2004) att utveckling innebär att det är kombinationen av praktik och teori  som ger oss det språk och de begrepp vi behöver för den kunskap som används " i det praktiska".

Bernt Gustavsson har även skrivit en bok som heter Kunskapsfilosofi (2000). I den boken försöker han att reda lite i vad kunskap är. Han delar in kunskap på tre olika sätt: episteme som är teoretisk- vetenskaplig kunskap, techne som är praktisk- produktiv kunskap, och fronesis som är kunskap som praktisk klokhet. I skolslöjden kommer eleven i kontakt med alla dessa olika sorters kunskaper. Men det är nog fronesis som gör att de flesta elever längtar till slöjdlektionerna.

Bernt Gustavsson anser att ingen kunskap är bättre eller sämre än någon annan. Kunskap handlar om att göra rätt sak, vid rätt tillfälle, på rätt sätt. Han anser även att tyst bakgrundskunskap är en förutsättning för ny kunskap. Mycket av bakgrundskunskapen bärs av traditioner och överförs från en generation till en annan. Det är här som de goda pedagogerna kommer in, anser jag. De skall finnas där för eleven som handledare och förmedlare av traditioner i dess vida bemärkelse. Många och kompetenta pedagoger som samarbetar kring eleverna ökar chanserna för att eleverna skall bli "goda samhällsmedborgare".

I Bernt Gustavssons Kunskapsfilosofi tar han upp betydelsen av fronesis som svar på frågor om meningen, syftet och ändamålet med olika verksamheter. Som jag tolkar det betyder det att, för att skapa "goda samhällsmedborgare" behövs de praktisk/estetiska ämnena för att vi som människor även på det själsliga, andliga och psykologiska planet skall må bra.

Vidare anser jag att pedagogerna skall ha mer tid för vetenskaplig forskning, fortbildning och planering. Med ena foten tryggt förankrad i skolverksamheten kan vetenskaplig forskning bedrivas i verkligheten och inte enbart på universiteten.

Om jag drömmer vidare skulle det inte sättas betyg i ämnet, "praktisk/estetisk verksamhet". Enligt Susanne Björkdahl Ordell och Kristin Boström i Slöjda för livet (2008), kapitel 8, Slöjdcirkus- ett tält för lärande, så är barn måttligt intresserade av sinkade kisthörn och landskapssöm på dukar i museernas montrar. Barn är intresserade av att leka, använda sin kropp, ta ut rörelserna, övervinna sig själva, växa och bli mer kompetenta. Jag anser att sådant sätter man inte betyg på. Kanske inte ens omdömen... Vem är jag att döma hur någon annan upplever och införlivar slöjden i sitt liv?

I kommentarmaterial till kursplanen i slöjd (2011) står det: Enligt läroplanen måste skolans arbete inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och skapa ett lärande där de olika formerna balanseras och blir till en helhet. Detta innebär att en specifik kunskapsform inte kan kopplas samman med ett visst betygssteg. Just dessa ord tycker jag gör det omöjligt att bedöma en elevs prestationer, upplevelser eller kunskaper i slöjd. Däremot är jag överens med Skolverket när det gäller ambitionerna.

Jag har läst, Ett oändligt äventyr av Sven-Erik Liedman (2002). I den boken skriver han att datorn är en teknisk och litterär produkt och att vi människor är en naturlig produkt. Han undrar om datorn någonsin kommer att tillskrivas mänskliga egenskaper så som att " kunna citera", exempelvis. För att en elev skall kunna använda datorn i undervisningen behöver inte datorn kunna ta en annan människas perspektiv, "kunna citera". Det räcker gott och väl med att den visar instruktionsfilmer, bilder, texter och att man kan söka information samt skriva och spara dokument.

I slöjda för livet (2008) kapitel 10, Informationsteknik- ett redskap i slöjden av Inger Degerfält och Mia Porko-Hudd kan man läsa " Att få se på någon annans händer när han eller hon genomför en slöjdverksamhet, höra en förklaring på hur man ska göra och sedan själv under handledning få genomföra verksamheten är ett mycket bättre sätt att lära sig".  Precis sådär föreställer jag mig att man kan använda multimedia. Eleven söker på nätet efter den information han eller hon är i behov av och blir på så sätt mindre beroende av direkt hjälp från en pedagog. De äldre eleverna kan göra egna instruktionsfilmer till de yngre.

Eleverna i min vision har nog varsin dator eller I-pad och kan på dessa, förutom att söka fakta också dokumentera och reflektera kring sin slöjdutveckling. 

Sist men inte minst: Mallar, plagiat och efterapningar är OK i min vision!

Jag har under några år tillverkat kort. På nätet finns massor av instruktionsvideos, bilder, bloggar osv. Dem har jag använt mig av och i de flesta fall kopierat rakt av för att lära mig olika tekniker, material vokabulär osv. När jag behärskar tekniken är jag redo att börja mitt eget skapande från den nya plattform jag befinner mig på.

Nu tror jag inte att jag på något sätt är unik. Övervägande delen av mina elever fungerar likadant, åtminstone i min "vision".  De vill inte börja "skapa" innan de är trygga med tekniken, verktyget eller materialet. Fritt skapande blommar som vackrast när man är förtrogen med det man gör.

Jag vill att mina elever skall slöjda även efter avslutad grundskola. När de en vacker dag upptäcker att det kliar i fingrarna på att få jobba med händerna, skall inte upplevelser från skoltiden stå ivägen. Det måste väl ändå vara ett av de viktigare målen med slöjdundervisningen att lilla Lisa av egen fri vilja, vid mogen ålder, plockar fram symaskinen. Just för att minnena från skoltiden inte står ivägen. Just för att ingen välmenande slöjdlärare påpekat vikten av att "skapa" något eget att lägga under pressarfoten.