Snart börjar jag tro på att
jag skall bli trä- och metallslöjdslärare! Det här projektet har jag klarat av
att ro iland alldeles själv :-) Jag har till och med gjort formen till själva
svepet, själv!
Nej, riktigt själv har jag ju
så klart inte gjort det... Leif Blomqvist från Youtube, har fått hjälpa mig.
Men med bara hans filmer och lite litteratur har jag faktiskt lyckats
åstadkomma ett kakfat i svepteknik.
Här hittar du till de filmer
jag tittat på och som jag kan rekommendera:
Att förbereda material, forma
och böja.
Att göra ett svepfat.
Att göra en svepask.
Att sy med rot: https://www.youtube.com/watch?v=NMuVyxl_uLo&src_vid=1YeTtIxHLMQ&feature=iv&annotation_id=annotation_1
Som Leif brukar säga: Häng
med så skall jag visa hur man gör :-)
Formen ritade jag ut på ett
papper som jag klippte ut och ritade upp på den stora hoplimmade kloss i
spånskivespill jag förberett. Sågade ut formen i bandsågen och slipade den på
slipskivan. På en aluminiumplåt ritade jag ut det som skulle bli
"mothållet/fästet" för svepet/faneret. Eftersom jag inte brydde mig
om utseendet utan bara funktionen på formen använde jag en stålrits att markera
linjer och borrhål med.
Jag borrade, klippte och
bockade till aluminumbiten så att den skulle passa i det utsågade spåret på
formen. Med skruvdragaren skruvade jag i en skruv på vardera sida om formen så
att aluminiumbiten skulle sitta stadigt. Jag till och med borrade med en något
större bor i samma hål men inte helt igenom , för arr försänka skruven. På
bilden nedan syns det hur jag gjort.
Trots att min form blev sååå
fin och lyckad hade den en uppenbar brist. Hade skriver jag, för bristen
är åtgärdad nu. Jag slet som ett djur med att "svepa" det fuktade
faneret runt formen och fästa det med klossar och tvingar. Jag hade behövt
minst 3 par händer... eller så hade det underlättat om jag hade satt fast
formen i hyvelbänken. Men, för det hade det behövts en fastskruvad kloss
undertill på formen. Den hade jag missat att sätta dit. Vaknade faktiskt mitt i
natten av att jag insåg att det var däri problemet låg.
Trots att jag redan här såg
att formen inte var jämn, fortsatte jag oförtrutet att arbeta vidare med
kakfatet.
Efter en föreläsning i ämnet
träkärl i svepteknik av Mats Sjöberg fick vi studenter ett utdrag av hur några
svepändar kunde se ut.
I häftet hittade jag en ände
som jag tyckte var snygg. Jag sågade ut, slipade och limmade den. Anledningen
till att jag slipade denna del först och inte hela kakfatet på en gång var att
jag annars inte skulle komma åt att slipa änden efter att den blivit limmad.
Åtminstone inte på ett tillfredsställande sätt. Jag hade ritat ut en mall i papper som jag
förde över till formen efter att jag limmat ihop den. Denna form skulle jag
såga ut med kontursåg/figursåg/lövsåg. Spelar ingen roll vad man kallar den attans
sågen. Den är hopplöst otymplig och svårbemästrad. Det hjälper inte heller att
använda en sågbräda eller en filklämma att sätta
fast arbetet i. Känns som rena stenåldern... finns det verkligen ingen annan
lösning?
Mera raspande, filande och
slipande. Jag upptäckte att de "blåsor" i trät/faneret som uppkommit
under all slipning inte gick att slipa bort. Trät/faneret hade också blivit
vågformat på sina ställen. Jag funderade på varför dessa sprickor och vågformer
alls fanns där. Jag har kommit fram till att det förmodligen har med basningen
av trät/faneret att göra. Eller som i mitt fall, avsaknaden av basning. När man
basar trä/faner ångar man ämnet för att mjuka upp ligninet i trät/faneret. En
svepning/böjning av trät/faneret går då smidigare med färre sprickor och mindre
stress.
Så hade det blivit dags att
sy med rot. Även denna gång fick jag hjälp av Mats Sjöbergs medskickade lilla
häfte. Tror att det är ett utdrag ur en gammal bok med titeln: Träkärl i
svepteknik. Bestämde mig för att använda ett slags kedjestygn. Hade gruvat mig
för just detta moment. Det hade jag inte behövt. Det gick supersmidigt :-) Med
skruvdragaren borrade jag hål med ett tremillimeters borr varje centimeter
längs mitten på änden och följande den utsågade kanten. Kom till och med ihåg
att slipa riktigt fint över hålen eftersom jag ju inte skulle komma åt där när
sömmen väl fanns på plats. Roten jag skulle sy med hade legat i vatten riktigt
länge och var mjuk och följsam. Det var både lätt och roligt. Nästa gång skall
jag dock se till att jag har beställt hem rot och inte bara ta för givet att
det finns. Hade tur ändå som hittade en liten rest på nedersta hyllan i skåpet.
Fick skarva den på två ställen och det är ju bättre om man kan slippa...
Botten ritade jag först ut
med hjälp av min pappersmall. Jag ville ju att kakfatet skulle bli lite mer
jämnt i formerna och tänkte att det kanske går att "tvinga" ner
botten så ger nog sargen med sig... eller inte!!! Jag sågade ut botten i
plywood och försökte verkligen att "tvinga" sargen på plats över en
botten som hade en helt annan form ;-) Efter att jag insett att jag förlorat
slaget mot kakfatet, daskade jag ner kakfatet på ytterligare en bit plywood,
ritade sågade slipade och gullade... och voilà! Där satt den, på första
försöket! Som gjuten. Jag hade inte behövt att sätta dit de små nararna längs
kanten på botten, men det skulle bli så fint om jag gjorde det... och det blev
det! Borrade små hål såååå försiktigt
och trädde i små bitar av tre millimeters rotting i hålen. Glömde inte att
limma lite i hålen heller, minsann. Rottingen krävde nästan ingen arbetsinsats
alls för att slipas ned. Massor av rå och kokt linolja som ytbehandling. Ännu
ett svep med fint slippapper och kakfatet blev klart lagom till jul och de sju
sorters kakorna som skall bakas...
Jag är såld på svep! Detta är
definitivt något som jag skall göra med mina elever på högstadiet. Men innan
dess skall jag bygga en basningslåda efter Leif Blomqvists instruktionsfilm:
Basningslåda https://www.youtube.com/watch?v=JdkfBJ2aN2U
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar