Plåtarbete-skylt.

Att arbeta i plåt eller metall har varit frustrerande och svårt under hela kursen. Men den här uppgiften gjorde jag helt på egen hand och jag hade faktiskt kul under tiden som jag jobbade med skylten. Jag blev dessutom riktigt nöjd med resultatet.

Efter att skissen var gjord ritade jag ut bitarna i 1 mm stålplåt. Dessa klippte jag ut med en bänkplåtsax. Ovalen i mitten gjordes på följande sätt: Ett hål borrades först och därefter trädde jag i sågbladet på den elektriska kontursågen. På kursen hade det pratats om att det är lättare att såga i metallplåtar om man har någon form av träskiva under plåten och låter den gå med under sågningen. Det fungerade bra att såga med den elektriska kontursågen om jag bara tog det lugnt. Hur många sågblad som gick sönder och som jag fick byta? Inga! Jag satte i ett nytt sågblad för metall innan jag började såga och det satt i hela tiden. Känns bra!

Hålen på sidorna är borrade med 5 mm borr och gjorda innan jag bockade. Hålen upptill och nedtill är också gjorda före bockningen och borrade för att passa till nitarna, som jag kommer till alldeles strax. Förra gången jag skulle bocka var jag tvungen att använda två (2!) kantbockningsmaskiner för att lyckas med bockningen. På den ena maskinen låser inte spännprisman fast plåten på höger sida och på den andra maskinen låser inte spännprisman fast plåten på den vänstra sidan! Superfrustrerande.

Efter mycket skruvande på kantbockningsmaskinen, och isärtagande av diverse delar, drämde jag resolut en mindre slägga över skruvhandtaget... och skruvhandtaget satte sig som en smäck! Därefter fungerade bockningen alldeles utmärkt. Tänk vad många problem jag löst under denna kurs med lite övervåld ;-)

Japp, nitning var det. Först och främst undrar jag varför man använder sig av metoden, nita för hand, som känns uråldrig år 2014?
Jag har stått med manualen, Arbete i metall 1992, i ena handen och projektet i den andra. Alternerande teori och praktik. Döm om min förvåning när det visar sig fungera, att följa instruktionerna i boken har fungerat i verkligheten.

I mina borrade och gradade nithål har jag satt i en avsågad nit av stål. En annan metall skulle påverka metallplåten på ett negativt sätt eftersom jag skall ha min skylt ute, exponerad för väder och vind. Niten jag valde har ett kullrigt huvud som passar exakt i nitdynan. Jag kunde ha använt mig av metoden; tätningsnitnig. Då hade jag behövt dikta förbandet och det tyckte jag verkade onödigt eftersom sidorna på skylten ändå är helt öppna. Så, jag nitade bara med hjälp av en nitdyna och en hammare. Dock vill jag skryta lite över hur jag löste denna uppgift rent praktiskt. 

På bilden ser man att jag satt fast ett fyrkantsjärn mellan två skruvstycken och på fyrkantsjärnet har jag trätt upp skylten. På så vis kommer jag åt att nita och får samtidigt ett mothåll. Illistigt! Man kan också se att jag valt att göra nitförbandet med överlappsfog.

Plattjärnen, som håller skylten uppe och som är nitade i själva skylten, har jag bockat manuellt. Mellan skruvstycken och med en rejäl "slägghammare" slogs och bankades järnen till 90 graders vinkel. Jag hade även här borrat för upphängningen och nitningen innan jag bockade järnen.

Gängningen har jag gjort genom att dels följa Arbete i metall, 1992, dels följa instruktionerna som följde med i "gängningssatsen".

Jag har vis av erfarenheten putsat både plåten och plattjärnen noga med fina slippapper och därefter tvättat av dem med T-röd innan jag spraymålade med mattsvart färg.