Att arbeta i plåt eller
metall har varit frustrerande och svårt under hela kursen. Men den här
uppgiften gjorde jag helt på egen hand och jag hade faktiskt kul under tiden som
jag jobbade med skylten. Jag blev dessutom riktigt nöjd med resultatet.
Efter att skissen var gjord
ritade jag ut bitarna i 1 mm stålplåt. Dessa klippte jag ut med en bänkplåtsax.
Ovalen i mitten gjordes på följande sätt: Ett hål borrades först och därefter
trädde jag i sågbladet på den elektriska kontursågen. På kursen hade det
pratats om att det är lättare att såga i metallplåtar om man har någon form av
träskiva under plåten och låter den gå med under sågningen. Det fungerade bra
att såga med den elektriska kontursågen om jag bara tog det lugnt. Hur många
sågblad som gick sönder och som jag fick byta? Inga! Jag satte i ett nytt
sågblad för metall innan jag började såga och det satt i hela tiden. Känns bra!
Hålen på sidorna är borrade
med 5 mm borr och gjorda innan jag bockade. Hålen upptill och nedtill är också
gjorda före bockningen och borrade för att passa till nitarna, som jag kommer
till alldeles strax. Förra gången jag skulle bocka var jag tvungen att använda
två (2!) kantbockningsmaskiner för att lyckas
med bockningen. På den ena maskinen låser inte spännprisman fast plåten på
höger sida och på den andra maskinen låser inte spännprisman fast plåten på den
vänstra sidan! Superfrustrerande.
Efter mycket skruvande på
kantbockningsmaskinen, och isärtagande av diverse delar, drämde jag resolut en
mindre slägga över skruvhandtaget... och skruvhandtaget satte sig som en smäck!
Därefter fungerade bockningen alldeles utmärkt. Tänk vad många problem jag löst
under denna kurs med lite övervåld ;-)
Japp, nitning var det. Först
och främst undrar jag varför man använder sig av metoden, nita för hand, som
känns uråldrig år 2014?
Jag har stått med manualen, Arbete i metall 1992, i ena handen och projektet i den andra. Alternerande teori och praktik. Döm om min förvåning när det visar sig fungera, att följa instruktionerna i boken har fungerat i verkligheten.
Jag har stått med manualen, Arbete i metall 1992, i ena handen och projektet i den andra. Alternerande teori och praktik. Döm om min förvåning när det visar sig fungera, att följa instruktionerna i boken har fungerat i verkligheten.
I mina borrade och gradade nithål
har jag satt i en avsågad nit av stål. En annan metall skulle påverka
metallplåten på ett negativt sätt eftersom jag skall ha min skylt ute,
exponerad för väder och vind. Niten jag valde har ett kullrigt huvud som passar
exakt i nitdynan. Jag kunde ha använt mig av metoden; tätningsnitnig. Då hade
jag behövt dikta förbandet och det tyckte jag verkade onödigt eftersom sidorna
på skylten ändå är helt öppna. Så, jag nitade bara med hjälp av en nitdyna och
en hammare. Dock vill jag skryta lite över hur jag löste denna uppgift rent
praktiskt.
På bilden ser man att jag
satt fast ett fyrkantsjärn mellan två skruvstycken och på fyrkantsjärnet har
jag trätt upp skylten. På så vis kommer jag åt att nita och får samtidigt ett
mothåll. Illistigt! Man kan också se att jag valt att göra nitförbandet med
överlappsfog.
Plattjärnen, som håller
skylten uppe och som är nitade i själva skylten, har jag bockat manuellt. Mellan
skruvstycken och med en rejäl "slägghammare" slogs och bankades
järnen till 90 graders vinkel. Jag hade även här borrat för upphängningen och
nitningen innan jag bockade järnen.
Gängningen har jag gjort
genom att dels följa Arbete i metall, 1992, dels följa instruktionerna som
följde med i "gängningssatsen".
Jag har vis av erfarenheten
putsat både plåten och plattjärnen noga med fina slippapper och därefter
tvättat av dem med T-röd innan jag spraymålade med mattsvart färg.
Så duktig du är. =)
SvaraRaderaTack, men dina "tossor" gick inte av för hackor de heller ;-)
SvaraRadera