En ramkonstruktion med stil!

Här kommer uppgiften: Du fördjupar dig i den valda epokens stiltypiska drag som du redogör för i en skriftlig sammanfattning, gärna med bilder som illustrationer. Välj vad du vill använda som inspirationsmaterial och motivera dina val. i ditt idéutvecklingsarbete skall du lägga till ett personligt uttryck och en nutida tolkning. Din lösning av uppgiften skall du alltså ta utgångspunkt i en stilepok och samtidigt präglas av dig och av 2014! Minst en av de i kursen genomgångna konstruktionsteknikerna (bladning, slitsning mm) skall användas i din ramkonstruktion. Föremålet skall målas, helt eller delvis, med några av de traditionella teknikerna som behandlas i kursen.

...och som vanligt började jag i "fel" ände. Jag såg en åttakantig ram framför mig... till vilken stilepok kan jag koppla den då? Till alla stilepoker visade det sig.

Den åttakantiga formen har inte varit särskilt gångbar genom historien. Den har använts mycket sparsamt och i möbeldesign återfinns den nästan bara som "rökbord". 

 

Efter mycket letande i stilhistoriska böcker har jag kommit fram till att stilen nog är renässans. Även om de flesta åttakantiga bord  jag hittat, tillverkades på 1800-talet, bar de typiska drag från renässansen. Mycket intarsia och valnöt.

Svarvade ben hör också till.

Renässansen började i Italien (Florens) på 1400-talet. Man talar om ungrenässans, högrenässans och senrenässans. Renässansen innebar en stor förnyelse/pånyttfödelse av konsten och påverkade utvecklingen fram till 1800-talet.

Möbeltyperna var huvudsakligen desamma som under gotiken, men de präglades av den nya stilen i ornamenten. Enligt äldre sed kunde en drapering vara målad på nedre delen av väggarna. I renässansslotten brukade däremot träpaneler sättas upp i manshöjd. dessa var indelade i fält genom ramverk. Fälten kunde vara målade i tidens stil eller så fanns intarsia i fälten. Fönstren var indelade i små rutor som oftast var blyinfattade. Men, ibland var fönsterrutorna målade. Taken var ofta indelade i skulpterade småfält eller så var även dessa målade. Bärande bjälkar var synliga.

I Italien fick renässansmöblerna en rik utformning, särskilt kistor och stolar. De pryddes ofta med intarsia av olika träslag. Även elfenben och pärlemor kunde användas för detta. Det var också nu som man började med fast klädsel på stolar. I Norden däremot fortsatte bruket av väggfasta bänkar ett tag till.  Kistorna designades med flata lock så att man kunde sitta på dem. Så småningom blev skåp alltmer vanliga. Skåpen var ofta arkitektoniskt uppbyggda med kolonner eller pilastrar. under nyare tid började man med bord som hade fyra ben.

De höga officerarna som hemkom från krigen uppförde nu ståtliga hus i sten och tegel här hemma i Sverige. Förutom bostäderna var kyrkorna föremål för tidens konstnärliga intresse. I herremans hemmen blev de skulpterade skåpen allt vanligare. De holländska skåpmakarna arbetade mer än tyskarna med släta ytor som bearbetades med hyvel. Materialet var gärna ek vid denna tidsepok.  Holländarna hade en förkärlek för mörkare träslag som ebenholts och använde det i de så kallade kabinettskåpen. Skåpen var ofta försedda med intarsia och hade många smålådor. Svarvning var en viktig tillverkningsmetod för fina möbler. Benen på bord, skåp och delar av stolsben svarvades gärna. Bord och skåp försågs med kulfötter.

Jag har valt att göra min ram i vanlig furu. Att följa de stiltypiska dragen från renässansens skulle innebära ett val av någon form av ädelträ, som valnöt eller ebenholts, vilket förmodligen skulle få tråkiga följder.

Jag har följt instruktionerna i uppgiften om att använda mig av en konstruktionsteknik, bladning med fals.

 Mycket slipning blev det...

Ytbehandlingen är inte heller den tidstypisk då jag har målat min ram med egen tillverkad äggoljetempera. Emulsionen bröt jag med zinkvitt och obränd umbra. Jag trodde att äggoljetempera skulle vara en ytbehandling som jag skulle kunna tycka om. Det gör jag inte. Den är inte lätt att stryka ut på trät, den torkar ojämnt och är kladdig alldeles för länge.

Så här blev ramen när jag tagit den från renässansen och in i år 2014. Det personliga uttrycket tror jag experterna i Linköping anser vara som vanligt - för mycket av pysselkaraktär och för lite av slöjdkaraktär. Men, den här gången bad de speciellt om att jag skulle lägga till ett personligt uttryck... och voilá! Då blev det så här.

Jag har till och med tillverkat upphängningen med repslagningsteknik. Den löstagbara akrylplasten ger mig möjlighet att använda ramen året om. Med vackra höstlöv, sand, snäckor eller annat kan jag förändra uttrycket på ramen så att det passar års- eller högtider.

Jag är nöjd!

Litteraturen jag tittat i för att hitta inspiration är:

Stilhistoria, Gertrud Grenander Nyberg, Skolöverstyrelsen, 1989

Stilhistoria, Lagerqvist och Söderberg, Bonnier, 1959

På nätet har jag hittat bilderna på de åttakantiga borden.