Sammansättning/hörnkonstruktion.

Den här uppgiften har man naturligtvis stor nytta av att kunna som slöjdlärare. Själv har jag ingen som helst erfarenhet av att ha sammanfogat någon trädetalj med teknikerna bladning eller slitsning, varken som vuxen eller i skolslöjden. Uppgiften skall dessutom utföras med handverktyg. Fördel för mig eftersom jag tycker att jag har större kontroll med långsamma handverktyg än med snabba maskiner.

Jag har skissat på en annan uppgift som bygger vidare på den kunskap som jag kommer att tillgodogöra mig i denna uppgift, "En ramkonstruktion med stil". I den står det:  Minst en av de i kursen genomgångna konstruktionsteknikerna (bladning, slitsning mm...) skall användas i din ramkonstruktion.

Där ville jag försöka mig på att göra en åttakantig ram, med gering och falsar... Med tanke på ovanstående, att jag aldrig tidigare gjort en sammanfogning i trä, så var detta med en åttakantig ram lite för avancerat för mig. Innan jag gav upp denna tanke ville jag i alla fall i praktiken prova på de båda teknikerna, bladning och slitsning.

På ett hyvlat ämne ritade jag ut för bladning/halvt i halvt. Jag hade dock glömt min trogna gamla Bibel, Att arbeta i trä, hemma på skrivbordet. Så det blev till att improvisera.

Det gick så bra, så det var rent magiskt.

Inget att tveka på.  Lika bra att ta slitsningen också när jag ändå hade flytet och ångan uppe. Men då tog det tvärstopp! 

Nähä, det kommer inte att fungera med den åttakantiga ramen. Lika bra att gå hem.

Dagen efter hade jag instruktionsboken, Att arbeta i trä, 1984, med mig. Där slog jag upp sidorna 17:1-17:2 och kunde bara konstatera att den bladning jag gjort dagen innan på "frihand" var helt rätt. Regeln: längden - bredden / 2 =, hade jag gjort utan att veta om det.

Slitsningen däremot, gick ju så där. Slår därför denna gång upp boken, Att arbeta i trä, 1984, kapitel 21 som handlar om slitsning. Jag bestämde mig för att följa instruktionerna till punkt och pricka. Det gjorde jag även när jag inte förstod vad jag gjorde! "Rita ut tappstyckets bredd på slitsstyckets kantsidor, mätt från ändytan . Gör likadant med slitsstyckets bredd på tappstyckets kantsidor.

VA'! Tappstycket och slitsstycket räknade jag snabbt ut vilket som var vilket. Men sedan, då? Bredden, vilket är det? Mina elever har absolut en fördel av att jag inte har alla svar eller den rätta vokabulären. Vi är på samma nivå och jag förstår så väl alla de problem som de utsätts för i sina slöjdprocesser.

Bredden hade jag kanske kunnat räkna ut om det inte hade blandats in: "arbetsstyckenas tjocklek", längre ner i texten. All påritning var helt klart det som gav mig mest huvudbry, eftersom jag oftast gick bet på vokabulären.

När väl påritningen var gjord sågade jag "över hörn" och sedan högg jag bort träet mellan sågsnitten med ett stämjärn.

Jag hade släppt tanken på göra en åttakantig ram, men ville bara testa hur svårt det var att göra en bladning med gerade kanter.

Det var inte svårare än att göra en bladning på ett mindre ämne. Här drar jag en egen slutsats: Ju större ämne desto lättare att få till en bra slitsning eller bladning.

Jag måste fråga experterna när jag kommer till Linköpings universitet för redovisningen av denna uppgift, om det verkligen inte finns ett smartare tillvägagångssätt!?