Punstillverkning.

Jo, tjena! Var skall jag börja? Jag visste inte ens vad en puns var för något, så jag fick börja med att "googla på det. Så här skriver Nationalencyklopedin: puns, verktyg i stål, använt vid ciselering av metallarbeten samt inom läderplastiken. På Wikipedias sida står det: Puns är ett verktyg som liknar en liten mejsel med en skarp egg och ofta har ett utbytbart skaft av organiskt material.

Tur att jag har Johan, min handledare, den allra bästa. Han plockade fram en tunn stång/ten av, som han kallade det, verktygsstål. Ulf Härdner på Linköpings universitet kallar det för silverstål. Dags att "googla" igen?

I uppgiften jag fått skulle det sågas av 100 mm på ett 8 mm verktygsstål. Johan tyckte att jag borde ta 150 mm, så det gjorde jag. Jag tror att han kanske tänkte att jag då hade lite extra att arbeta med som kunde sågas av om det blev fel. Gulle dig, Johan!

På den här länken till Youtube kan man få se Ulf Härdner färdigställa en puns. http://www.youtube.com/watch?v=c5W0mbSIaoo

Så himla enkelt, och snabbt det låter sig göras. Sånt man kan göra på sin kafferast om man får lust ;-)

Att såga med metallsåg i metall tar en evighet, jämfört med att såga med en fogsvans i trä. Det tar ju inte! Sågbladet tar bara när man trycker metallsågen ifrån sig.

Nåväl, till slut gick väl sågen igenom och jag filade till den sågade ytan. Med vinkelhaken kollade jag att det såg OK ut och det gjorde det vid första kollen. Nybörjartur! Därefter var det dags att rita ut hur min puns skulle se ut.

Har du någon gång försökt att rita en figur på ett område med radien 8 mm? Det är nästan så litet att det räcker att man sätter ner tuschpennan på stålytan så har spetsen på pennan täckt upp större delen av de 8 millimetrarna.

Så då fick det bli så enkelt som en triangel. Med den kan man ju sedan bygga upp andra mönster, precis som man gör med karvsnitt.

Med minimala metallfilar skred jag till verket och avverkade mer än 1 millimeter på alla triangelns sidor. Därefter lite finputs med smärgelduk. (Har äntligen lärt mig stava till smärgelduk.)

Med gasolbrännaren i ena handen och punsen i gapet på en tång i andra handen, värmde jag upp verktygsstålet till skrikande orange som är ca 770 grader.

På baksidan av boken: Nya smidesjärnboken finns ett färg-och temperaturschema. Där kan man avläsa med hjälp av färgerna hur mycket man skall värma stålet för att nå önskad temperatur.

När stålet var skrikande orange testade jag med en magnet om det fanns någon magnetism kvar i stålet. Den skall försvinna vid ca 770 grader. Negativt och det betyder att jag lyckades med härdningen. Efter ett bad i ca 40 gradigt vatten torkade jag av stålet och slipade lite till med smärgelduken. Lade sedan den blivande punsen på en riktigt het spisplatta med ca 1 cm utanför plattan. Återigen med hjälp av schemat på Nya smidesjärnboken kollade jag att stålet fick en blå-lila yta innan punsen skulle svalna och testas.

Jag tog fram en plåt som jag tror var aluminium och slog till, som det verkar, på tok för hårt. Punsen satte sig stenhårt fast i testplåten... När jag fick loss den och kollat om den höll kunde jag konstatera att jag lyckats göra min första puns.