Fritt eller styrt i slöjden?

Om jag hade fått den frågan för ett halvår sedan hade jag svarat: Fritt!

Om jag hade fått den frågan för tre månader sedan hade jag svarat: Styrt!

... och nu vet jag inte.

För att ge eleverna möjlighet att fritt välja vad de vill jobba med i slöjden, krävs en helt annan sorts skola än den vi har idag. Rent organisatoriskt tror jag att det är nödvändigt med mindre gruppstorlekar så att man hinner med att handleda alla elever på rätt sätt. Timplanen bör också ses över. Friare uppgifter kräver mer sammanhållen tid. Det gör allt kreativt arbete , men kanske i ännu högre grad för oerfarna elever.

Fördelarna  med att eleverna själva väljer sina uppgifter är många, sett både ur ett pedagogiskt perspektiv, men också ett didaktiskt. När de väljer en uppgift att arbeta med , har de oftast valt något av intresse, något de brinner för att jobba med. De behöver inte motiveras till att genomföra eller slutföra sitt arbete.

De tvingas själva hitta lösningar på uppkomna problem under processens gång.

Om uppgiften är styrd och alla gör samma sak, kan eleverna ta hjälp av varandra. Har alla elever olika uppgifter är det svårare för dem att stödja varandra rent praktiskt.

Fördelarna med styrda uppgifter i skolslöjden är att vi nationellt sett skulle få en något sånär likvärdig utbildning. Pedagogerna skulle ha en lättare, om än inte mer tillfredställande arbetsuppgift med att sätta betyg och skriva omdömen utifrån samma matriser.

I Slöjda för livet (2008, kapitel 11, s. 142) har Lars Lindström reflekterat över vad en dansk slöjdforskare, Bent Illums säger om beprövade erfarenheter. Han säger att utan kännedom om material och förtrogenhet med bruket av verktyg, kan det bli för många omtagningar under processens gång, man tappar intresset.

Det är så klart inte optimalt att endast ha fria uppgifter i skolslöjden, lika lite som det är optimalt att endast ha styrda uppgifter.

Det handlar om att ha en väl avvägd balans mellan det egna utforskandet, det fria och imiterandet, det styrda, anser Lars Lindström.

Han diskuterar vidare att skolan måste avmystifiera intuition och se den som ett komplement till det analytiska tänkandet. Intuition bygger enligt min mening på redan förvärvade kunskaper som det inte alltid går att verbalisera. Det är klart att vi måste använda oss av den kunskapen också.

Enligt Bernt Gustavsson, Kunskapsfilosofi (2000)  är ingen kunskap bättre eller sämre än någon annan. Kunskap handlar om att göra rätt sak, vid rätt tillfälle, på rätt sätt. Han anser även att tyst bakgrundskunskap är en förutsättning för ny kunskap. Mycket av bakgrundskunskapen bärs av traditioner och överförs från en generation till en annan. Detta talar ju mer för fria uppgifter i skolslöjden.

Varför diskuterar man sällan eller aldrig vilka uppgifter eleverna vill ha i matematik, engelska mm? Vad vill ni jobba med på svenskan idag? I de teoretiska ämnena är det styrt, vi följer kursplanerna till punkt och pricka. Där är det en självklarhet att bygga vidare på den kunskap eleven redan besitter. Skulle det bli för flummigt i de teoretiska ämnena om eleven ges samma inflytande över sitt lärande som de förväntas ha på de praktisk-estetiska ämnena?

I Slöjda för livet (2008, kapitel 11, s. 142) skriver Peter Dormer att kunskap om material och verktyg är en förutsättning för att man skall kunna föreställa sig målet. Dessa ord talar för att en bättre slöjdutbildning kan åstadkommas genom att en kompetent handledare kombinerar de styrda respektive fria uppgifter som ges till eleverna.   

Jerome Bruner, i Slöjda för livet (2008, kapitel 11, s. 142) anser att lärare bör lära sig skilja på ett intuitivt misstag eller ett intressant felslut från ett misstag som bara vittnar om okunnighet. Det är jag säker på att framtidens pedagoger måste göra antingen vi skall jobba med styrda eller fria uppgifter. Vi pedagoger behöver fortbildas i förmågor som hjälper oss att se detta.

Jag har läst i Anne Bamfords, The Wow Factor. kapitel 8 och jag har svårt att ta den här vetenskapliga texten på allvar. Den är för populistiskt skriven, för många "haleluja moments" över den. Gör man så si eller så, så når man framgång.

Men hennes slutsats om att det är viktigt att utbilda elever både i och om praktisk-estetiska ämnen runt om i världen i en rad olika sammanhang, det är jag rörande överens med henne om. Där betvivlar jag inte ett ögonblick att hon har rätt.

I Norge fick hon frågan: "Du har pratat med ministrar, kommunalpolitiker, företrädare för olika politiska partier, föräldrar, barn, lärare, rektorer och huvudmän för musikskolor... alla vill att det skall finnas mer kreativitet i skolan. Varför händer det inget?

Hon kunde inte svara. Det är ju där vi alla står idag. Varför agerar vi inte när vi nu har så mycket forskning redan som visar vilken väg som ger bäst resultat för eleverna, för pedagogerna, för samhället, för ekonomin...?  

Enligt Anne Bamford finns ett klart samband mellan de länder som ligger bäst till i PISA-undersökningen och dessa länders program i olika konstformer och kreativa undervisning.

Jag började denna text med att skriva att jag inte vet vilket som är bäst, fritt eller styrt?

Efter att ha sökt efter stöd för det ena eller andra i olika  litterära skrifter, diskuterat med kolleger och reflekterat ensam på min kammare har jag kommit fram till följande: Jag/vi vet att en mix/balans mellan styrt och fritt gagnar eleven, pedagogen och samhället bäst. Jag vet fortfarande inte hur eller vad jag kan bidra med...