Idéutveckling
Jag har gjort min Arbetsgång/Planering i svepteknik
för år sju. Svep har kommit att
intressera mig mer efter Mats Sjöbergs genomgång över målningstekniker
och svepalster. Dess för innan var det min handledare, Johan
Bergdahl, som inspirerade och introducerade mig för denna slöjdteknik. Han har
stöttat mig så att jag nu fått mod att gör detta med mina VFU-elever. Han har
också med stor framgång själv genomfört flera svepprojekt med både årskurs sju
och åtta. Så jag känner stor tillförsikt inför projektet.
Innan jag startade upp projektet testade jag själv
olika idéer och färgsättningar för att
vara beredd på eventuella hinder eller problem som eleverna skulle kunna stöta
på. Jag visade ett bildspel för eleverna innan vi startade upp projektet, för
att öka på deras förförståelse för sveptekniken som vi skulle jobba med och
dess resultat. Projektet startade jag med att låta eleverna skissa hur de ville
ha sitt svep i både färg och form. Förhoppningen var att det skulle fungera och
att de kunde forma och få sitt svep så som det ville ha det.
I Lgr11, Skolverkets Kursplanen i slöjd (2011) står det
att genom undervisningen i ämnet slöjd ska eleverna sammanfattningsvis ges
förutsättningar att utveckla sin förmåga att formge och framställa föremål i
olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker. När
man jobbar med sveptekniken med eleverna får man in dessa moment och jag tyckte
att det fungerade bra.
Jag sågade ut några spånor själv från alm som var lite
tjockare än 3 mm. De var mellan 3-5 mm och jag var
nyfiken på att se om det fungerade med dessa lite tjockare spånorna. Eleverna
fick dock välja om de ville ha de tunnare eller de tjockare. För eleverna berättade jag att de tjockare
spånorna eventuellt kunde spricka. I NU-03 (2003) beskriver 72% av eleverna
att ämnet slöjd engagerar dem. Det är ju definitivt
något som jag måste ta i beaktande och använda i min undervisning. Att slöjd
engagerar så många elever har säkert lika många orsaker, men en av dem kan nog
absolut vara att praktiskt arbete kompletterar alla de teoretiska ämnena. Eleverna
kan göra mycket själva och det är viktigt att de känner att det klarar det.
Förberedelserna hade fungerat bra och eleverna förstod
hur de skulle välja ämnen till svep efter vad de hade för höjd på sin svepmall.
Efter avslutat projekt i arbetsområde; svep, tänkte jag
ha en muntlig utvärdering med eleverna där vi sitter tillsammans i små grupper
och pratar om processen. Under projektets gång valde jag också att eleverna
skulle för en digital loggbok. Där skulle de lägga in foton på arbetet och hela
tiden skriva ned vad de gjort och vilka verktyg de jobbat med. Då skulle det
bli lättare för oss att komma ihåg och även att kommentera processen när vi sedan
sitter och utvärderar resultatet tillsammans.
Överväganden
Man måste fundera en del på vilka former eleverna
skall ha på sin svep och hur de skall presenteras. Jag ville inte att de skulle
svepa med för "kantiga" former så jag valde att begränsa det till
”mjuka” former eftersom jag tror att det kommer att bli lättare för eleverna.
Så här i efterhand, tyckte jag att det var bra då alla eleverna lyckades genomföra
sina första svep med dessa former. Är svepet för "kantigt" så är det
lätt att spånan flisar.
I Lgr11, Skolverkets Kursplan i slöjd (2011) står det
att "Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla
kunskaper om färg, form, funktion och konstruktion och om hur dessa kunskaper
kan kombineras med medvetna val av material och teknik. Detta är något jag hela
tiden försökt och försöker att tänka på, att ge eleverna så goda
förutsättningar som möjligt för att lyckas. I allt didaktiskt
arbete måste man reflektera och utveckla hela tiden.
Framställning
Min planering i svep sträcker sig över tio lektioner
och jag tyckte att det gick bra och att jag kunde hålla lektionsplaneringen
någorlunda både tidsmässigt och innehållsmässigt. Jag valde att låta eleverna
göra ett avslut på ett valfritt spånämne innan vi svepte "på
riktigt". Ett moment som man kan hoppa över helt och hållet eller göra
efteråt också. Eleverna fick lägga sina spånor på papper och rita av/skissa på
olika avslut. När de var nöjda med en form klippte de ut den och ritade av den
på sin spåna. De sågade ut änden med kontursåg och använde olika typer av
träfilar för att på så vis få änden ännu finare.
Själva svepningen förberedde jag genom att lägga bitarna
i ett varmt bad. Jag visade med en egen bit hur de skulle göra. De jobbade två
och två och hjälpte varandra att spänna fast tvingen mm. Därefter fick arbetena
stå på tork en vecka. När de kom tillbaka kommande vecka var de mycket spända
på att ta loss arbetena från formen. Därefter fick eleverna limma ihop svepet
och då var det också bra att man kunde jobba två och två. En elev fick pressa
svepet mot bänken och den andre eleven fick pressa/skruva ihop tvingen så att limmet
på ändarna fäste. De foglimmade en botten och passade i svepet. Därefter
borrade eleverna hål i sina svep hål och sydde med björkrot. Inför
ytbehandlingen pratade jag om olika alternativ som man kan välja för att
behandla sitt svep.
De kunde välja på bets, linolja eller färg för att
ytbehandla sitt svep och variationen var stor.
Utvärderingen
När vi alla hade arbetat klart med projektet använde
vi lektion 10 till en utvärdering där vi satt ner i små grupper. Eleverna fick
ha sina "Ipads"/loggböcker framför sig. Detta gjorde att eleverna
lättare kom ihåg processen och diskussionen kring svepen flöt på bra. Eleverna diskuterade
vad de kunde gjort annorlunda och vad de upplevt som svårt respektive lätt. De
allra flesta eleverna tyckte att det var kul att jobba med sveptekniken och de blev
nöjda med sitt resultat.
Reflektion
Det här var ett bra projekt/arbetsområde för elever på
högstadiet. Är man ute efter ett ”mer perfekt” resultat är det bättre att
förlägga projektet till år åtta eller nio. Jag tyckte ändå att det blev
acceptabla resultat i år sju. Eleverna gjorde mycket själva på sitt svep,
vilket jag tyckte var positivt. Jag valde att ha genomgångar med hela gruppen i
början på varje lektion. Detta upplevde både jag och eleverna som ett tillfälle
till en snabb rekapitulering av föregående moment. Därefter kunde eleverna hjälpa
varandra respektive jobba självständigt.
I Lgr11, Skolverkets Kursplaner i slöjd (2011) står
det att: "Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla
idéer, överväga olika lösningar, framställa föremål och värdera resultat."
Att jobba med projektet svep tycker jag har gett eleverna möjlighet att skapa
fritt utifrån fasta ramar. De har fått välja färg och form (nästan) helt fritt
och med hjälp av nya hantverkstekniker har de fått en helt färdig slöjdprodukt.
I Sjögren (1984) försöker han reda ut ordet kreativ
och skapande i sin text. Han anser ordet skapande innebära en kreativ förmåga
att upptäcka problem, att få nya idéer och att en skapande kreativ förmåga har
en given plats i slöjdprocessen. Om man vill följa Sjögrens tankegångar och
"råd" måste jag själv i mina
genomgångar tänka på att inte visa exakt hur allt skall göras utan lämna
utrymme för elevernas egna kreativa förmåga. Samtidigt som jag vill att de ska
komma vidare i sin utveckling och i sitt slöjdande måste jag hela tiden ge dem
nya utmaningar, verktyg och kunskaper som gör det möjligt för dem att lösa de
problem de möter.
I Slöjda för livet, Borg (1995) står att slöjdandet kräver
ett abstrakt tänkande i flera steg. Eleverna bör arbeta i en viss ordning och i
en logisk följd. De har hjälpmedel och redskap till hands för att klara av alla
val som måste göras. Ämnet slöjd kan vara både engagerande och krävande. Detta gör
att man måste pröva sig fram och man måste hela tiden försöka ha bra
genomgångar som ger eleverna de bästa förutsättningarna.
I boken "Kunskap i det praktiska." av Bernt
Gustavsson (RED.) 2008. har han skrivit om praktisk-produktiv kunskap. Praktisk
kunskap grundar sig i handling. Produktiv är kunskapen när den behandlar allt
sådant som människan framställer, skapar och producerar. Denna kunskapsform
kallas techne. Techne omfattar allt som människan framställer, så som hantverk,
konst och poesi. Att slöjda har således med med både kunnande och skapande att
göra.
Av tradition har
kunskapsformen techne inte varit lika högt skattad som vetenskaplig-teoretisk
kunskap, episteme. Jag vill vara med och påverka framtiden, våra barn. Få dem
att förstå skillnaden på olika kunskaper Jag vill få dem att förstå och inse att olika sorters kunskap är
en positiv drivkraft. Drivkraften för kunskap utgörs av spänningsförhållandet
mellan det kända och det okända. Det är själva grundmekanismen för intresse och
motivation, nyfikenhet, förundran och även förmågan att ställa frågor.
Kunskaps- och bildningsprocesserna går på detta sätt ständigt vidare.
Referenslitteratur
Slöjd, ämnesrapport till
rapport 253, ( NU-03 )
ESA, Kurskompendium (kop
artiklar), Artikel 3 och 5 Gröna Häftet
Lgr-11, kursplanen i slöjd,
Skolverket
Slöjda för livet, Borg (1995)
Kunskap i det praktiska, Bernt Gustavsson (RED.) 2008
