Rörlig konstruktion.

Uppgiftens fokus ligger på att få en mekanisk rörelse att övergå i en annan mekanisk rörelse. Tänk dig ett par hjul som är en cirkulär rörelse och som skall övergå i en upp- och nedåtgående rörelse. Kika gärna på den bifogade länken så får du se vad man kan göra med mekaniska leksaker, om man är expert!

http://www.cabaret.co.uk/

En kollega visade mig en jättehäftig leksak som hon gjort i gips. En sådan bestämde jag mig för att försöka göra! Att börja skissa upp mina tankar på hur jag ville att den skulle se ut, var nog för första gången en verklig hjälp och tillgång. Jag ritade och förkastade, ritade och förändrade, ritade och förbättrade. Många omgångar i tankesmedjan och i skissblocket innan jag var så pass klar med idén att jag trodde att den skulle kunna genomföras.

Då presenterade jag den för Johan, min handledare. Han var inte övertygad om att min tolkning av uppgiften var korrekt. Bara för att fokus ligger på det mekaniska, så betyder det inte att jag kan använda andra material än vad man brukar till mekaniska leksaker. Trä och plåt brukar vara det vanligaste.

Jag ville koppla in en annan uppgift, om återbruk som vi fått. Jag tänkte mig att jag kunde bygga leksaken av gamla, bortkastade prylar som jag kunde återanvända... som sagt Johan var inte övertygad om att jag skulle få uppgiften godkänd om jag gjorde så.

Det kommer att bli en kompromiss. Jag gör stommen i bleckplåt som jag sedan täcker med papier maché (tidningspapper och tapetklister).

Jag gjorde en trekantig mall som jag ritade av fyra och 1/4 gånger på bleckplåten. Trähjulen jag hittade i Johans lådor fick avgöra storleken på pingvinen. Med en guldsmedssax klippte jag ut stycket och borrade hål för hjulen på två sidor. Därefter bockade och mjuklödde jag bleckplåten. Jag klippte också bort en del plåt vid "halsen", där en stor träkula skulle fästas som huvud.

Det gick åt massor av tidningspapper och tapetklister för att forma till en någorlunda rund kropp. Pingvinen fick tillbringa åtskilliga timmar i min varmluftsugn för att få papier machémassan att torka mellan varje lager. Riktigt tidsödande och inte så bra som jag trodde. Johan tyckte från början att jag skulle ha svarvat pingvinen. Så rätt, det känns så här i efterhand.

Ju mer pappersmassa jag lade på, desto "mindre" blev träkulan som skulle agera huvud. Proportionerna stämde inte alls. Åkte i ilfart till "Stinas pysselaffär" och köpte ett nytt "huvud" bara för att inse när jag kom hem med det, att det var groteskt stort. Fram med den lilla träkulan igen... det fick bli ett lager lera runt huvudet. Ett nytt besök hos Stina för att köpa lera. Gissa om det tagit mycket tid att färdigställa denna pingvin. Mycket onödig ställtid!

 Med leran formade jag även till en "näbb", ett hjärta, ett par vingar, frackskört/stjärt och små fötter. Jag petade även in lite lera i hjulen och i hatten. Med en blomsterpinne som skulle fungera som en av de mekaniska delarna, gjorde jag hål i leran där jag skulle limma fast pinnen sedan. Ytterligare 24 timmars väntan på att eländet skulle torka! Sedan skulle allt målas och jag fick så klart vänta igen...

Efter massor av väntan på torktider var det äntligen dags att sätta ihop min mekaniska leksak.

Jag startade med att göra hål i leran som jag satt i hjulen. All lera ploppade ut och efterlämnade det ursprungliga hålet. Jag böjde till en ståltråd som jag trädde genom hjulen, blomsterpinnen och pingvinens kropp. Blomsterpinnen hade jag försökt göra hål i. Visst, det blev ett hål, men också en spricka upp till hålet.  Med en tång borde jag gjort en ögla i varje ände på ståltråden som stopp, men det var omöjligt. Ståltråden var alldeles för kraftig för att låta sig böjas på det viset. Efter att jag provkört pingvinen och försökt justera lite här och där, kapade jag blomsterpinnen till rätt längd. Den skulle sedan trädas genom huvudet och limmas fast i hålet på hatten. Fukten från leran som jag formade runt träkulan, hade gjort hålet i träkulan för litet för blomsterpinnen. Blomsterpinnen fick slipas till för att passa i hålet... Alla anpassningar jag gjort för att få den här "skiten" att fungera har varit förgäves. Den fungerar inte och det betyder att Johan fick rätt! Jag kommer inte att få uppgiften godkänd.

Kommen så här långt i arbetet, anser jag att mekaniska leksaker hör hemma på museum! Jag har bara stött på motgång efter motgång med den här förbaskade pingvinen. Den har kostat massor av pengar att göra. Tiden den tagit att färdigställa står inte i proportion till det klena resultatet. Jag kommer aldrig mer att jobba med något liknande. Inte heller kommer jag att låta mina eventuella, framtida elever få göra något liknande, what so ever!

Vingarna, ögonen, hjärtat, flugan och fötterna limmades på. Varför vet jag inte eftersom den ändå inte fungerar och den därmed inte kan bli godkänd. Det här var den i särklass tråkigaste och mest frustrerande uppgiften hittills. Om jag stött på problem eller motgångar på andra uppgifter, så har det fått mig att växa, utvecklas och lära mig mer. Men inte ens det goda har den här uppgiften fört med sig... 

När jag kom fram till Linköping ställde jag upp alla mina alster på ett bord där de skulle stå i 4 dygn, så att lärarna kunde komma och titta på dem för bedömning. Sista lektionen, sista dagen kom en lärare fram till mig och berättade inför de andra studenterna att jag inte klarat av uppgiften att bygga en förvaring. Då frågade jag hur det gått med den här uppgiften, rörlig konstruktion, för det visste jag ju att den inte fungerade så då borde läraren nämna det, tyckte jag. Svaret blev att han inte ens sett att den fanns med! Det blev protester från de andra studenterna... :-) Jag var upprörd, dels för att jag blivit kritiserad offentligt och dels för att "pingvinen" inte blivit uppmärksammad.

I mitt upprörda tillstånd sliter jag upp pingvinen ur kassen som den legat nedpackad i för att ge den till läraren så han ser att den åtminstone fanns med. Då lossnar både huvudet till hälften och en av fötterna helt. Som genom ett under fick jag uppgiften godkänd eftersom pingvinen nu med huvudet halvt lossat fungerade. Både huvudet och hatten rörde sig när man körde den framåt. Tack till tjänstgörande lärare som fick mig så ur balans att pingvinen blev balanserad istället!