Godtyckliga och slumpmässiga omdömen på Linköpings universitet.

Jag har precis kommit hem från Linköpings universitet...  Som synes på mina inlägg så går jag en utbildning till trä- och metallslöjdslärare på Linköpings universitet. Vid varje tillfälle får vi en "massa" uppgifter som vi skall färdigställa hemma, själva. På ett A4 står alla krav/mål beskrivna som man skall uppfylla för att få uppgiften godkänd. Efter ca 10 veckors hårt arbete, tar vi med oss alla slöjdalster tillbaka till universitetet för granskning. Hit ä är allt väl och bra... det jag obstruerar mot är en hel massa saker som var för sig inte är något att röra upp himmel och jord för. Här kommer en del av det jag reagerat på och undrar över:

1. Vi blir lärda att det är slöjdprocessen som är viktig, inte produkten. Ändå får vi inte närvara vid lärarnas granskning och förklara hur vi tänkt. Flera veckor senare kan man få ett mail om man INTE klarat sig. Eller som i mitt fall, inga mail trots att jag inte klarat uppgiften. Om jag hade fått närvara vid granskningen av mina uppgifter så hade man inte "missat" 25% av dem, som man nu gjorde. Rena turen att det upptäcktes i sista minuten.

2. Vi har fyra lärare och ibland behöver man kontakta någon av dem för att veta om man klarat granskningen eller inte. Om man inte närvarat vid lektioner, seminarium eller genomgångar så vill man gärna veta vad man skall göra för att ta igen förlorad tid genom att höra av sig till ansvarig lärare via mail. Endast Ulf Härdner svarar mig när jag mailar eller ringer. Han är en klippa och hela institutionen skulle kollapsa om de inte hade honom!

3.Vi skall lära oss att smida järn för att bli godkända. Jättekul att få lära sig smida! Men ute på skolorna ser det inte ut att finnas några större möjligheter att göra klart dessa uppgifter. Därför är övervägande delen av oss hänvisade till att smida på universitetet. Där fanns varken plats eller tid för alla att lyckas. (Tilläggas bör att Ulf Härdner har visat oss hur man med ganska enkla medel kan bygga en egen härd för smide. Dock känns även det som övermäktigt eftersom jag knappt kan snickra ihop en enkel förvaringslåda.)

4. Omdömena är ganska godtyckliga och individanpassade. I grundskolan ger vi eleverna en baskurs där de hugade kan höja sina betyg genom att göra mer och bättre. På universitetet kräver man mer av de som redan är duktiga, man tycker att de skall utmana sig själva. Jag som då inte är en av de duktiga kan komma undan ganska lätt. Trots detta får vi samma omdöme. Jag presenterade ett fullständigt fiasko som inte var varken ytbehandlat eller slipat. Jag hade försökt att tillverka en ljuslykta i form av en pumpa i trä. Delarna hade gått sönder och det fanns varken tid eller lust att börja om. Den godkändes! Din pumpabricka är godkänd... Andra studenter har inte blivit godkända lika lätt... man har helt enkelt krävt mer av dem. En del känner att de blir "straffade" för att de redan kan så mycket.

5. Vi skall dokumentera allt vi gör, och det är riktigt bra! Ingen läser dock de dokument vi skall skriva om slöjdprocessen. Om någon hade läst det jag skrev angående min process i arbetet med pumpan så hade den aldrig blivit godkänd och det med rätta!

6. Vi har vid flera tillfällen velat utvärdera kursen. Kritik som vi framför viftas bort med hänvisning till att vi skall ha en utvärdering efter kusen. Fram till dess verkar man inte behöva någon utvärdering. (Ulf Härdner undantagen, som hela tiden är lyhörd för de vi studenter tycker och tänker.)

7. Jag frågade hur man ställer sig till att jag skulle gå textilslöjdskursen också. Vi läser nästan alla didaktiska och teoretiska uppgifter tillsammans, textil och trä/metall. Skulle jag då kunna göra andra uppgifter eftersom det annars blir kaka på kaka. Nähä, se den gick inte! Jag kan ju inte gå två 60 poängs kurser och tillgodoräkna mig vissa poäng från den andra kursen så att slutsumman blir lägre än 120 poäng!!! sas det. Det fattar ju vem som helst men det jag bad om var att få göra andra uppgifter än dem jag redan gjort en gång, så kallad individualiserad undrvisning! Jag tycker att man borde ta tillfället i akt och ge mig fler praktiska uppgifter, för där behöver jag verkligen förbättra mig. Fick föresten höra att mitt slöjdande har för mycket pysselkaraktär över sig. Där skulle man ju om man hade minsta lust att hjälpa sina adepter att utveckla sig, kunna ge mig en teoretisk jätteuppgift där jag djupdyker i skillnader/likheter på slöjd och pyssel/skapande.I Linköping klagar lärarna ganska mycket på den i deras  tycke undermåliga utbildningen som ges i Göteborg, 30 poäng i textil och 30 poäng i trä/metall. Men titta på sina egna tillkortakommanden är inte lika lätt.

Idag känns det tråkigt/ledsamt att vara student på Linköpings universitet. Men, jag vet att när jag får träffa min handledare imorgon och vi kör igång med slöjduppgifterna så kommer det att kännas bättre, tack vare att han är en riktigt kompetent pedagog. Han vet var jag har mina styrkor och svagheter och där utmanar han mig hela tiden till att förkovra mig och utvecklas.
Slutligen en salut och uppmuntran till alla mina medstudenter i samma situation. Kämpa på, vi kommer att klara det!!! En salut även till min handledare, Johan Bergdahl och en till Ulf Härdner.