Hårdlödning.

Sist jag var på Linköpings universitet fick jag kritik för att det jag skapar/tillverkar inte är slöjd utan mer av pysselkaraktär. Då blev jag jätteledsen och riktigt urförbannad. Nu har jag bestämt mig för att jag skiter i vad andra tycker är slöjd eller pyssel! Det kanske till och med är dags för slöjden att ta in lite nya influenser. Det går inte att bromsa sig ur en kurva. Ny teknik, nya material och nya tankemönster har kommit för att stanna och det måste vi förhålla oss till. Det kanske är det som retar upp folk när de ser mina alster att det finns både gammalt och nytt i dem, att jag så respektlöst blandar tekniker och material, traditionell slöjd med pyssel?!

Jag skall i 1 mm kopparplåt tillverka en dosa/ask/skrin/burk. Självklart kunde jag inte bara göra en enkel dosa rakt upp och ner. Den måste tillföras något som gör att det blir "min" dosa. Jag ville ge den ett estetiskt uttryck där betraktaren kan se att jag tänkt till. Därför har jag inhandlat kopparlera som jag tänkte göra något kul med. Vad det blir vet jag inte än eftersom jag aldrig jobbat med kopparlera förut.

Nu har jag tittat på Youtube hur man skall jobba med kopparleran och det var inte så enkelt som jag först trodde. Den skall brännas i ca 800 grader i minst 10 minuter. Jag har ingen ugn så det får bli butangasbrännaren.

Men innan jag gör någonting alls med kopparleran måste jag tillverka själva dosan. I boken, Smida, driva, bocka av Gert Ljungberg, Inger A:son Ljungberg och Lars-Göran Hall (1997) står det på sidorna 114-117 precis hur man skall gå till väga. Jag har i alla mina tidigare uppgifter lutat mig mot Johan, min handledare, men tänkte faktiskt försöka mig på att genomföra den här uppgiften helt på egen hand. Jag har så klart inget sagt till honom om det, eftersom jag, om jag skulle behöva honom inte vill stänga den dörren ;-)

Precis som i uppgiften med den öppna förvaringen, krävs det en perspektivskiss i den här uppgiften också. Den blev så här:

Jag startade arbetet med att göra en modell i papper först. När jag sedan skulle föra över måtten från pappersmodellen till kopparplåten visade det sig att det inte fungerar i praktiken. För att kunna göra ett lock till dosan skall man först göra två matriser i ett hårt träslag. Dessa använder man sedan som en form att driva kopparplåten mot. Vi hade en liten bit bok. Men det var för litet för att räcka  så att det skulle stämma överens med min skiss och modell. Så, då har jag helt enkelt anpassat skissen så att den överensstämmer med verkligheten!

Efter att matriserna var utsågade och slipade, ritade jag ut samma runda mått två gånger på kopparplåten  + lite extra. Det lilla extra behövdes till kanten på locket och även som säkerhetsmarginal till botten, Med guldsmedssaxen klippte jag noga ut delen till locket, men inte delen till botten, då den ändå skall slipas efter lödning. Eftersom jag klippt så noga slipper jag att fila:-) Lockdelen slipar jag också noggrant med smärgelduk.

Jag tar matriserna och placerar lockdelen mellan dessa. Med en tving skruvar jag ihop delarna riktigt hårt. Det skall nu hålla för att med en penhammare driva lockdelen utvändigt runt matriserna utan att dessa flyttar sig ur sitt läge. Eftersom jag vill att lockdelen skall vara konvex driver jag den även i en skålform.  Det är så himla snyggt att med en hammare och en pfaff slå in små märken på plåten. Detta gör jag bara på lockdelen.

Själva dosan skall vara lika lång som omkretsen på locket - 5 mm. Då kommer locket att passa perfekt på dosan.  Så jag klipper ut en sådan del, också den med guldsmedssaxen. Med handkraft pressar jag ihop ändarna mot varandra och fixerar dem med järntråd.

Sedan tar det stopp! Jag letar febrilt i "Att arbeta i metall." efter smältpunkter, fabrikat och material på lod. Vilket av loden jag köpte, silver- eller kopparlodet skall jag använda när jag löder ihop dosan? Jo, det med högst smältpunkt... och vilken var det? Smsar Johan, som inte heller minns. Så gick det med det självständiga arbetet!

Dagen efter får jag hjälp av Johan som meddelar att det är kopparlodet som skall användas till dosans sida. Jag klipper små 2-3 mm bitar av kopparlodet och försöker placera ut dem längs skarven efter att jag med gasolbrännaren värmt upp dosan underifrån rejält. Förmodligen har fixeringen med järntråd varit för lös. Skarven har glidit isär och bildar ett glapp på över 2 mm. Skit också! Det är bara att börja om från början.

Andra gången turas vi om med att hålla gasolbrännaren och lodet. Till slut lyckas det och efter lödningen kyler jag ner dosan/cylindern i kallt vatten. Nästa lödning skall göras mellan botten och cylindern och med silverlodet. Inte sjutton fungerade det nu heller. Silverlodet, som var nerklippt till småbitar smälter inte.

Inte ens Johan får fason på smältpunkterna. Silverlodet bara vägrar att smälta. Kan jag ha fått fel lod från Slöjddetaljer? Med det lilla som återstår av kopparlodet gör jag ett försök att löda botten med samma smälttemperatur som i skarven på dosan/cylindern.

När jag tittar på tabellen i Skolverkets "Rapport 253" 2005 på sidan 57, figur 15, som handlar om elevernas problemlösning i genomförandefasen, inser jag att det skulle behövas en kamrat att diskutera olika lösningar med. Man kan i figuren utläsa att interaktionen mellan elev-lärare och elev-elev är omfattande. Arbetet i slöjden är en aktiv problemlösningsprocess där man diskuterar och löser uppkomna problem i samverkan.  

Jag filar och filar. Jag slipar och slipar. Jag polerar och polerar. Lödningen blev inte bra. Fyller man dosan med vatten så läcker den som ett såll.

Någonstans mellan slipningen och poleringen tappar jag sugen. Igen! Vill inte lägga ner mer tid på dosan genom att göra en dekoration i kopparlera. Anser mig färdig med projekt hårdlödning. När jag frågar Johan vilken åldersgrupp som kan tänkas jobba med den här sortens arbete får jag svaret: ingen, möjligen en eller annan i år 9 om du har en synnerligen bra grupp för övrigt...