Ännu en uppgift till min kurs: Trä- och metallslöjdslärare i Linköping.
Så här står det i
Kommentarmaterial till kursplanen i slöjd, Skolverket, 2011: "I det
centrala innehållet lyfts slöjdarbetets olika delar: idéutveckling,
överväganden, framställning och värdering fram"... och sedan kommer en
förklaring till varför man använder dessa begrepp istället för det gamla
begreppet "slöjdprocessen". Längre ner på sidan försöker man förklara
vad det gamla begreppet "slöjdprocessen" stod för. Det handlar om flera olika processer som
samverkar när eleverna slöjdar i skolan. Dels handlar det om en kreativ
process, dels om en produktionsprocess och slutligen om en pedagogisk
lärprocess. Dessa processer såg jag tydligt i mitt arbete med att tillverka ett
skaft till en kniv.
Under andra terminen på den
här kursen sa min handledare att vi förmodligen skulle få göra någon form av
kniv under tredje terminen... Så då var vi tre stycken kollegor som under våren
gjorde var sitt knivskaft till ett köpt knivblad. Vi träffades från 30 minuter
till en timma under någon eftermiddag i veckan. Mina kollegor
var snabbare än mig och blev därmed klara före mig.
Jag reflekterade inte just då
över att just detta att jobba mellan 30-60 minuter påminner om elevernas
arbetssituation med kortare lektionspass. Just detta att inte få jobba färdigt
är oerhört frustrerande. Att inte veta om jag skall hinna jobba något alls på
kniven för att det tar tid att plocka fram verktyg och praktiskt komma igång är
ett incitament till att inte "vilja" jobba alls. Vad är meningen med
att plocka fram alla grejer om jag ändå inte hinner jobba något med knivskaftet?
Ännu mer insikt fick jag av det faktum att jag upptäckte att jag (och
förmodligen också mina elever) behöver "in the mood-tid". Med det
menar jag, att det behövs tid till rekapitulation av läget, både mentalt och
rent fysiskt om det gått en längre tid sedan man arbetade med sitt projekt
senast. Man måste få tid att samla alla tankar och koncentrera dem till
projektet. För mig är det en ansträngning som kräver stor koncentration och
energi. Innan jag skrider till verket med en sådan arbetsinsats vill jag veta
om det kommer att löna sig, eller om det är bortkastad möda. Bortkastad möda är
det anser jag om jag har använt så mycket tid och energi på att fokusera på
uppgiften att det knappt finns tid kvar att föra projektet framåt.
Detta har för mig varit den i
särklass största insikt jag gjort under projektet med att färdigställa
knivskaftet. Den loja och ibland nonchalanta attityd till att komma igång med
sitt slöjdarbete som jag tyckt mig se hos en del elever behöver alltså inte
bottna i något märkligare än en frustration och känsla över att inte kunna
kontrollera tiden.
Jag har försökt att helt
ovetenskapligt studera en del elever som planlöst strosar omkring i slöjdsalen
till synes overksamma. För en del av eleverna har detta varit ett sätt att
samla sina tankar och sin energi till ett fokus och en koncentration på
projektet. Jag har vid några tillfällen frågat dessa "overksamma"
elever om de "vet" vad de skall göra eller om jag kan hjälpa till...
De vet vad de skall göra men anser inte att det varit mödan värt att komma
igång med sitt projekt. Vid fortsatt utfrågning framkommer det inte sällan att
de inte har den energi eller koncentration den dagen, som krävs. Kan jag som
pedagog påverka eller förändra något som underlättar situationen? Återkommer
med svar när jag har tuggat klart på denna komplexa frågeställning :-)
Japp, då var det tillbaks
till ämnet, att summera hur jag gjort ett knivskaft. "Vi" startade
med att välja ut materialet till skaftet. På bilden nedan syns det material jag
valde. Knivbladet ligger på grunden för själva skaftet: björk. Framför
björkämnet syns från vänster till höger: mässingsplåt, vit vulkanfiber, läder,
vit vulkanfiber, läder, vit vulkanfiber och slutligen en bit buffelhorn.
Knivbladet tejpades med vanlig
maskeringstejp för att förhindra att vi skar oss under arbetet. Efter diverse
mätningar och utritningar på buffelhornet, mässingen, vulkanfibern och
björkämnet borrade vi ut ett så "litet" hål som möjligt i de olika
materialen. För ett superstarkt fäste, använde vi ett tvåkomponentslim. Detta
pressades ner i det borrade hålet för knivbladet och mellan de olika lagren av
material. Vi använde en speciell knivfixtur för att hålla knivskaftets olika
delar fixerade under minst 24 timmar.
Här tar samarbetet med mina
kollegor slut eftersom de var snabbare än mig. Mitt knivskaft blev därför av
olika orsaker liggande i skåpet i över ett halvår innan jag åter plockade fram
det för att färdigställa det.
Återigen kan jag lätt
identifiera mig med eleverna som återkommer till sina ofärdiga elevarbeten i
träslöjd efter att ha haft textilslöjd i 6 månader, eller tvärtom. Så svårt det
var att hitta entusiasmen och glöden i arbetet som jag hade haft ett halvår
tidigare. Trots att det inte verkade svårt eller tråkigt, fanns ett motstånd
att återuppta ett "gammalt" projekt.
Nåja, jag ritade ut skaftet
på ämnet och sågade sedan ut detta i bandsågen (kan ej rekommenderas om man har
valt någon form av metall i skaftet). Mycket raspning, filning och slipning
återstår efter sågningen. Så länge som möjligt är det bra att använda sig av
den påritade linje som går längs med knivbladet, som en guide för att behålla
proportionerna.
Skaftet har 2 gånger fått
"bada" i en blandning av kokt och rå linolja, samt lite lampfotogen.
Efter varje bad har skaftet fått en rejäl omgång med ett superfint slippapper.
Sista finishen fick jag till genom att gnida vanligt kopieringspapper runt
skaftet.
