Hur förklarar man för en människa hur mycket man älskar henne och hur tacksam man är för allt hon gjort och för att hon
alltid funnits där? Jag har svårt att uttrycka mig i vanliga fall och alldeles särskilt nu. Det är så mycket jag skulle vilja säga...
Alla stora, vackra ord blir så patetiska när jag försöker beskriva hur tacksam jag är för att just
min mamma blev min.
Hur ofta har jag inte förundrats över din stora förmåga att visa kärlek och ge trygghet trots livets hårda framfart. Inte för något i världen vill jag vara utan allt jag fått av dig mamma. Stor sorg över att jag tagit dig så för given. Skulle önskat att jag hade vaknat upp lite tidigare. För mig är du oerhört värdefull och kommer att vara det även när du är borta. Du kommer alltid att finnas på min axel och i mitt hjärta och för mig är du den vackraste människa som finns.
Ingen påfågelskrud i världen är vackrare än min mammas insida.
Idag har vi haft en urnsättningscermoni vid din gravsten, mamma. Tänkte därför publicera det här kortet en gång till. Det var bara synligt någon vecka i mars. Sedan plockade jag bort det för att jag tyckte att det kändes patetiskt... Jag känner fortfarande likadant som när jag skrev det och bryr mig inte längre om vad andra skall tycka om just detta inlägg. Jag står för vartenda ord :-) Hoppas att du uppskattade vad jag gjorde med nejlikorna i blomsterarrangemanget idag ;-) Älskar dig...
