Ett studentkort.

Jag har gjort ett studentkort till sonen... Men det kan jag ju inte publicera än;-) Istället får det bli ett kort till en tjej. Stämpeln har jag fått låna av en kompis. Motivet är färglagt med alkoholbaserade tuschpennor. 

Skåp ska det låta.

Uppgiften är att konstruera en öppningsbar förvaring med foglimmade ytor och detta skall anknyta till en musiktitel. Som inspiration eller hybris visade vår lärare en bildserie med egenhändigt tillverkade skåp. För min del blev bildvisningen ett hinder. Jag fick så klart prestationsångest och det blev tomt på alla idéer i skallen. Så, gör jag inte med mina egna elever eftersom jag vet hur hämmande det är att visa dem perfekta exempel på hur saker skall göras. Däremot har jag ibland visat på saker jag gjort där det gått tokigt eller fel. Detta triggar dem betydligt mer.

Redan när jag fick veta att jag skulle tillverka en öppningsbar förvaring, visste jag vad det skulle bli för sorts förvaring. Det skulle bli ett skåp för anslag, scheman och liknande att ha på väggen i hallen. Nu sitter det en ful magnettavla på den väggen och jag har nog alltid tyckt illa om alla synliga papper, magneter och anteckningar där. Det skall bli riktigt kul att fundera ut en annan lösning att ha där istället för dagens mishmash. Frågan är bara vilken musiktitel som passar.

Min favoritartist är Steve Kekana. På 80-talet gjorde han bland annat en låt som heter: Raising my family. Den titeln översätter jag fritt till uppfostra/fostra min familj. Visst är det märkligt hur saker bara faller på plats ibland ;-) Nu var ramarna satta och jag kunde börja skissa på funktion och det estetiska uttrycket. 

 I den här uppgiften ingår det även att kunna skissa med perspektiv. Om man som jag, inte är någon hejare på att skissa, så blir det inte direkt enklare om skissen skall göras med perspektiv. Men, så klart en relevant uppgift.

I uppgiften att konstruera en öppen förvaring ingår också följande moment: foglimning, sammansättning med dold tapp, tillverkning och montering av något beslag (gångjärn, lås, hasp) och kanske knoppar, handtag eller andra detaljer.

Arbetet startade med att leta fram rätt virke. Hyvla det efter konstens alla regler och sedan såga upp bitar/stavar som kunde foglimmas.

Efter att jag foglimmat bitar till själva sargen på skåpet gjorde jag det samma med det som sedan skulle utgöra dörrar/luckor samt täcksida framför armaturen på skåpet. Därefter var det dags att ge dem en omgång i hyvelmaskinen igen. Jag siktade på att få bitarna ca 85 cm x 12 cm x 1.2 cm.

Enligt "Teknik i trä" av Per Gartell och Jan Johansson 1974. finns det en massa saker att ta hänsyn till vid foglimning. Bland annat skall hänsyn tas till träets textur när man limmar. Om kärnved och ytved limmas ihop kan stora färgskiftningar bli resultatet om man vill ytbehandla med exempelvis, bets. Dessa ytor drar ju som bekant till sig mer eller mindre bets på grund av olika hårdhet och fetthalt.

Att "mönsterpassa" ger ett bättre estetiskt helhetsintryck. Jag har valt att såga till mina stavar genom att klyva träet i kärnan. Då har jag fått en rätfibrig, slitstark yta, med förhoppningsvis ganska osynliga skarvar. I boken får jag även tips på att "inte spara på limknektarna", så på mina 85 centimeters stavar gick det åt 6 limknektar! Jag brydde mig inte om ifall stavarna böjdes något vid limningen eftersom jag tagit till rätt rejäla mått för att hyvla ner skivan till rätt tjocklek.

Enligt "Arbete i trä, del 2" 1984 finns en hel del att ta i beaktande vid limning.

*Välj rätt limtyp

*Rätt fuktkvot samt temperatur på virket

*Ytorna skall vara plana, jämna och nybearbetade

*Sprid limmet på rätt sätt beroende på bland annat ytorna

*Väntetiden, tiden som förflutit mellan limspridning och presstryck

*Presstryck

*Presstemperatur

*Presstid

Själv kan jag tycka att en del säkerhetsföreskrifter bör beaktas i användandet av olika lim. Man bör tänka på ventilation, är limmet hett, frätande, giftigt osv och vidta passande åtgärder.

Både sargar, täcksida och luckor fick en duvning i hyvelmaskinen som slutade med att de blev14 mm tjocka. Innan det var dags att borra hål för de dolda pluggarna ställde jag mig att handslipa alla fyra bitarna till sargen. Därefter mätte och borrade jag upp två 6 mm hål, ca 10 mm djupa i var ände på de bitar som skall sitta på sidorna av skåpet. Jag använde märkstift för att veta var motsvarande hål på över- och underdel skulle borras. Borrade dessa hål också innan jag droppade i lite lim och satte dit träplugg. På slipmaskinen kortade jag pluggen något då de blivit i längsta laget för att passa i de borrade hålen. Därefter var det bara att foga samman sargen genom att droppa mer lim i borrhålen och på kanten. Med en vinkelhake kollade jag att sargens vinklar var 90 grader innan jag skruvade fast 2 limknektar.

Medan limmet torkade på sargen, sågade jag till skåpsluckorna och slipade till dem. Johan hjälpte mig att fräsa ut ett spår i sargens baksida där jag skulle spika fast en plywoodskiva som jag sågat ut med rätt mått.  

Jag mätte ut var gångjärnen skulle sitta och ritade med blyertspenna runt gångjärnet. Med ett ritmått markerade jag hur djupt jag skulle skära ut för gångjärnet. Vanlig träklubba och ett stämjärn användes för att arbeta bort trät i det markerade området. Jag skruvade i en skruv i varje gångjärn. I det andra skruvhålet satte jag en spik som jag nöp av huvudet på. Dessa skulle nu tjäna som ett slags märkstift mot skåpsluckorna.

Dock hade jag lite till att göra innan jag kunde skruva i gångjärnen på skåpsluckorna. Jag ville ha en ramlist runt skåpsluckorna. Med geringssåg  kapade jag ramlisten efter att jag mätt ut hur långa listerna skulle vara. Jag ville ha en djup och mörkt röd täckfärg på ramen runt skåpsluckorna, men lät mig lätt övertalas av kollegorna att använda röd bets istället.

Efter att ramlisten betsats limmade jag på den på tre av skåpsluckans sidor. Då blev det lättare att måtta sista ramlisten och få den på plats efter att jag slipat och slipat för att få bästa passform.

Dags att skruva fast gångjärnen mot skåpsluckorna. På skåpsluckornas insida  monterade jag även på en bit bandjärn som jag sågat ut och borrat hål för skruv samt försänkning. Lite smärgelduk också, så klart. I sargens botten skruvade jag fast ett tryckmagnetlås. När man skall öppna skåpet är det bara att trycka till på en lucka så släpper magneten taget och luckan svänger upp!

På plywooden målade jag fyra lager med magnetfärg och ovanpå det ytterligare tre lager med svart tavelkritsfärg. På insidan av höger skåpslucka målade jag med vit hobbyfärg, lite slarvigt. När hobbyfärgen torkat målade jag med en speciell "transferlack" och på lacken applicerade jag fyra foton på min familj, "Raising my family".

Jag vill ha en ljuskälla i själva skåpet eftersom insidan är svart. Jag vill också att armaturen skall tändas och släckas när man öppnar och stänger skåpsluckorna. Därför monterade jag en liten lamphållare på insidan av skåpets överdel. På sargens ovansida borrade jag hål och trädde i en strömkabel som jag kopplade till en tryckströmbrytare och monterade även den på överdelen av skåpet. Innan jag skruvade fast tryckströmbrytaren tog jag mått på den, ritade av det på täcksidan och sågade ut det.

Med små vinkeljärn som jag först skruvat fast mot täcksidan och sedan mot sargen fick jag till en dold armatur.

Resten får ge sig vart efter behoven uppkommer...

Pysseltagens designteam!

Jag har blivit antagen till Pysseltagens designteam! Så jättekul och läskigt. Onsdagar kommer att bli min dag då jag publicerar något som jag skapat. En "sneak peak" på kommande inlägg kan väl aldrig skada. Så här kommer en del av projektet.

Om du vill se hela min LO (layout) så får du kika in på den här länken på onsdag. Pysseltagen. Klicka på etiketten "Blogg" så får du upp dagens projekt. Ha det riktigt gott i sommarvärmen.

Fastklistrat.

Publicerar ett vårkort idag när solen skiner och himlen är blå. Jag har använt Tombows vattenlösliga pennor och en pensel för att färglägga äppelblommorna. Papprena kommer från samma serie, men jag tycker inte att de passar så bra ihop... eller också är det bilden som inte matchar... nåja, nu är det fastklistrat och försent att göra något åt det.

Uppmuntran.

Ville ge min man en uppmuntran och kärleksförklaring för att han varje morgon har snyggat till i köket innan jag vaknar. Jag har inte så lätt för att uttrycka mig när det gäller känslor så då är det perfekt med ett kort. 

Tack, älskling! Jag ser vad du gjör ;-)

Hårdlödning.

Sist jag var på Linköpings universitet fick jag kritik för att det jag skapar/tillverkar inte är slöjd utan mer av pysselkaraktär. Då blev jag jätteledsen och riktigt urförbannad. Nu har jag bestämt mig för att jag skiter i vad andra tycker är slöjd eller pyssel! Det kanske till och med är dags för slöjden att ta in lite nya influenser. Det går inte att bromsa sig ur en kurva. Ny teknik, nya material och nya tankemönster har kommit för att stanna och det måste vi förhålla oss till. Det kanske är det som retar upp folk när de ser mina alster att det finns både gammalt och nytt i dem, att jag så respektlöst blandar tekniker och material, traditionell slöjd med pyssel?!

Jag skall i 1 mm kopparplåt tillverka en dosa/ask/skrin/burk. Självklart kunde jag inte bara göra en enkel dosa rakt upp och ner. Den måste tillföras något som gör att det blir "min" dosa. Jag ville ge den ett estetiskt uttryck där betraktaren kan se att jag tänkt till. Därför har jag inhandlat kopparlera som jag tänkte göra något kul med. Vad det blir vet jag inte än eftersom jag aldrig jobbat med kopparlera förut.

Nu har jag tittat på Youtube hur man skall jobba med kopparleran och det var inte så enkelt som jag först trodde. Den skall brännas i ca 800 grader i minst 10 minuter. Jag har ingen ugn så det får bli butangasbrännaren.

Men innan jag gör någonting alls med kopparleran måste jag tillverka själva dosan. I boken, Smida, driva, bocka av Gert Ljungberg, Inger A:son Ljungberg och Lars-Göran Hall (1997) står det på sidorna 114-117 precis hur man skall gå till väga. Jag har i alla mina tidigare uppgifter lutat mig mot Johan, min handledare, men tänkte faktiskt försöka mig på att genomföra den här uppgiften helt på egen hand. Jag har så klart inget sagt till honom om det, eftersom jag, om jag skulle behöva honom inte vill stänga den dörren ;-)

Precis som i uppgiften med den öppna förvaringen, krävs det en perspektivskiss i den här uppgiften också. Den blev så här:

Jag startade arbetet med att göra en modell i papper först. När jag sedan skulle föra över måtten från pappersmodellen till kopparplåten visade det sig att det inte fungerar i praktiken. För att kunna göra ett lock till dosan skall man först göra två matriser i ett hårt träslag. Dessa använder man sedan som en form att driva kopparplåten mot. Vi hade en liten bit bok. Men det var för litet för att räcka  så att det skulle stämma överens med min skiss och modell. Så, då har jag helt enkelt anpassat skissen så att den överensstämmer med verkligheten!

Efter att matriserna var utsågade och slipade, ritade jag ut samma runda mått två gånger på kopparplåten  + lite extra. Det lilla extra behövdes till kanten på locket och även som säkerhetsmarginal till botten, Med guldsmedssaxen klippte jag noga ut delen till locket, men inte delen till botten, då den ändå skall slipas efter lödning. Eftersom jag klippt så noga slipper jag att fila:-) Lockdelen slipar jag också noggrant med smärgelduk.

Jag tar matriserna och placerar lockdelen mellan dessa. Med en tving skruvar jag ihop delarna riktigt hårt. Det skall nu hålla för att med en penhammare driva lockdelen utvändigt runt matriserna utan att dessa flyttar sig ur sitt läge. Eftersom jag vill att lockdelen skall vara konvex driver jag den även i en skålform.  Det är så himla snyggt att med en hammare och en pfaff slå in små märken på plåten. Detta gör jag bara på lockdelen.

Själva dosan skall vara lika lång som omkretsen på locket - 5 mm. Då kommer locket att passa perfekt på dosan.  Så jag klipper ut en sådan del, också den med guldsmedssaxen. Med handkraft pressar jag ihop ändarna mot varandra och fixerar dem med järntråd.

Sedan tar det stopp! Jag letar febrilt i "Att arbeta i metall." efter smältpunkter, fabrikat och material på lod. Vilket av loden jag köpte, silver- eller kopparlodet skall jag använda när jag löder ihop dosan? Jo, det med högst smältpunkt... och vilken var det? Smsar Johan, som inte heller minns. Så gick det med det självständiga arbetet!

Dagen efter får jag hjälp av Johan som meddelar att det är kopparlodet som skall användas till dosans sida. Jag klipper små 2-3 mm bitar av kopparlodet och försöker placera ut dem längs skarven efter att jag med gasolbrännaren värmt upp dosan underifrån rejält. Förmodligen har fixeringen med järntråd varit för lös. Skarven har glidit isär och bildar ett glapp på över 2 mm. Skit också! Det är bara att börja om från början.

Andra gången turas vi om med att hålla gasolbrännaren och lodet. Till slut lyckas det och efter lödningen kyler jag ner dosan/cylindern i kallt vatten. Nästa lödning skall göras mellan botten och cylindern och med silverlodet. Inte sjutton fungerade det nu heller. Silverlodet, som var nerklippt till småbitar smälter inte.

Inte ens Johan får fason på smältpunkterna. Silverlodet bara vägrar att smälta. Kan jag ha fått fel lod från Slöjddetaljer? Med det lilla som återstår av kopparlodet gör jag ett försök att löda botten med samma smälttemperatur som i skarven på dosan/cylindern.

När jag tittar på tabellen i Skolverkets "Rapport 253" 2005 på sidan 57, figur 15, som handlar om elevernas problemlösning i genomförandefasen, inser jag att det skulle behövas en kamrat att diskutera olika lösningar med. Man kan i figuren utläsa att interaktionen mellan elev-lärare och elev-elev är omfattande. Arbetet i slöjden är en aktiv problemlösningsprocess där man diskuterar och löser uppkomna problem i samverkan.  

Jag filar och filar. Jag slipar och slipar. Jag polerar och polerar. Lödningen blev inte bra. Fyller man dosan med vatten så läcker den som ett såll.

Någonstans mellan slipningen och poleringen tappar jag sugen. Igen! Vill inte lägga ner mer tid på dosan genom att göra en dekoration i kopparlera. Anser mig färdig med projekt hårdlödning. När jag frågar Johan vilken åldersgrupp som kan tänkas jobba med den här sortens arbete får jag svaret: ingen, möjligen en eller annan i år 9 om du har en synnerligen bra grupp för övrigt...

Inbjudningskort till studenten.

Det började bli hög tid att skicka iväg inbjudningarna till sonens student. Jag gjorde två prototyper efter inspiration från http://www.gummiapan.com/ Nedan visar jag den första som i mitt tycke blev lite "för mycket".

Här kommer en bild på det andra kortet jag gjorde.

Det är enklare och inte lika pråligt och rörigt. Min och makens favorit. Men jag lät sonen få avgöra vilket kort han föredrog, i den fasta förvissningen om att han så klart skulle dissa det pråliga kortet. Efter att flickvännen också fått tycka till blev det en kompromiss som blev så här:

Här syns en del av de kort som gått iväg med posten. Skulle vara kul om du ville tala om för mig om du  föredrar något av korten :-)